Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans själ. Dock låg ju hans styrka även i det satiriska och om arten
av hans uppträdande har förf. Hjalmar Wernberg gett en intressant
karaktärsbild i det långa kapitlet: "En storartad missionsvecka i
Grenköping" i boken "Huset i skogsbrynet".
Under 1890-talet reste Törnblom till Frankrike, där han tjänstgjorde
vid en cirkus. Han dog hastigt i en stad ett stycke från Paris. Den
svenske pastorn reste dit och begravde honom, och det blev ett brokigt
sällskap av cirkusartister, samlade från alla möjliga land, som följde
den f. d. svenske nykterhetstalaren till graven i det främmande landet.
Sådant blev slutet på hans öde, det rätt tragiska slutet på ett liv, som
varit mera oroligt än de flestas. Han var omkring fyrtio år när han dog.
Vile han i frid i sin glömda grav.
A. H. BERG.
"Folktakren."
Att det inte dugde för några goddagspiltar att ge sig på
nykterhetstalarebanan i forna tider, därpå kan exempel framdragas i oändlighet,
men jag skall nöja mig med att återge ett, som A. H. Berg vid ett
tillfälle berättade.
"Det var i mitten av åttitalet, som jag slutat en turné i nordvästra
Hälsingland", säger Berg, "då jag övertalades att besöka logerna i
Över-hogdal och Rätan, ehuru tiden var knapp på grund av möten som voro
kungjorda i Hudiksvallstrakten. Hade jag riktigt känt till vägen, så
hade det inte blivit någon resa av, men väl kommen dit gällde det att
komma därifrån. Det var för övrigt i maj månad, så vägarna voro i ett
eländigt skick. På söndagsafton måste jag lämna Rätan om jag skulle
ha någon möjlighet att komma till Hudiksvall på måndagskväll. Skulle
jag resa tillbaka över Färila var vägen sju mil, men om jag kunde komma
över sjön till Haverö, var avståndet tre mil. Jag bestämde mig för den
kortaste vägen. Jag lyckades få en vägvisare och så bar det i väg. Först
åkte vi en halv mil, då vägen tog slut, varefter vi rodde några kilometer
längs en smal sjö. Under tiden blev det mörkt och regnet började
strömma ned. När vi nådde andra ändan av sjön, hade vi att till fots trampa
oss fram en ganska lång väg genom småskog, på våta och leriga stigar,
tills vi nådde fram till den stora sjö, som skilde oss från Haverögårdarna.
I ett hus nära sjön lyckades vi få husbonden vaken och efter mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
