Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN OCH REFLEXIONER.
Av f. statsrådet N. J. F. Al m kris t.
^yry^^^f N HÖSTDAG för mer än 35 år sedan, det var för
övrigt år 1893, kastade min far plötsligt fram en fråga,
om jag ej ville ansluta mig till Godtemplarorden. Jag
visste ej riktigt, vad jag skulle svara. Jag hade nyss
kommit hem från en mer än två är läng resa med
barkskeppet August. Sjökaptenens, enligt min dätida
uppfattning, fria ställning och nästan obegränsade möjligheter till äventyr
och studier i främmande länder, framför allt i mera avlägsna, lockade
med utomordentlig makt min håg. Fars livliga önskan, att jag skulle
"läsa till präst" och mors kärleksfulla maningar, att jag skulle tänka på
det hårda livet om skeppsbord, hade icke kunnat hindra mig från att
lämna läroverket i hemstaden för att pröva livet "för om masten", d. v. s.
som en man i skansen. Nu var den första längresan till ända. Den hade
varit fylld av äventyr, av vackra och glada upplevelser, men också av
tilldragelser, till vilka knutits aldrig flyktande minnen av sorg och fasa.
Det blev emellertid icke blott min första utan även sista resa som
sjöman. leke därför att den avskräckte. Hågen att fortsätta för att i sinom
tid nå befälsställning levde fortfarande stark. Men dålig syn hindrade
ett fullföljande av de egna planerna. Det hade just konstaterats, att jag
icke längre kunde eller borde ägna mig åt sjötjänst, då min far
framställde nyssnämnda fråga.
Något klart begrepp om Godtemplarordens syfte och arbetssätt hade
jag icke. Det enda, jag med säkerhet visste, var att Orden krävde
av-hållsamhet från rusdrycker. Under min sjömanstid hade jag sett en
mängd talande exempel på dessa njutningsmedels ödeläggande verkan.
Själv var jag, som ännu hade ett par år kvar, innan de tjugu nåddes,
likgiltig för spritvaror. Dock hade jag en viss, ehuru ingalunda levande
känsla av att Godtemplarordens arbete var gagnerikt och för den skull
värt att understödjas. Utan djupare förståelse för vad som skulle ske
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
