Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mycket gemensamt med människorna där bortom skogarna, man
var ej ensam så, som man trott: i arbetet för frigörelse och upplysning
hade man många kamrater. Till mötena i byns lilla skolhus kunde
komma brev från andra änden av landet, — ja, ännu längre ifrån! — och
de innehöllo broderliga hälsningar och uppmaningar att ej förtröttas i
arbetet för folkets befrielse från alkoholen.
Dessa hälsningar blevo så mycket kärare, när man efter en kanske
milslång vandring på obanade vägar fick slå sig ner bland vänner och
liktänkande. Och när man sen vid kaffebordet fick spraka med
ordenssyskon, som kommit minst lika långt från motsatt häll — är det då
underligt, att dessa möten blevo som ljuspunkter i den eljest torftiga
livsföringen! Vilken ny blick på tingen, vilken frid i hemmen — och
vilken tystnad och ro utefter vägarna nattetid!
Tusenden i dessa bygder välsigna I. O. G. T. De se i den sin
befrielse från avskildhetens tyngd på samma gång, som de veta den vara
en av orsakerna till det mer kultiverade samliv, som efterhand uppstått
å orter, där förr brännvin, dans och slagsmål utgjort ungdomens
"nöjesliv". –-
Där ute i skärgården ligga de otaliga öarna spridda längs kusten. Stora
och små äro de; en del äro bebodda, andra öde; karga och omsvepta av
havets vindar äro de dock hemort för många människor. Under
sommaren leka de skvalpande vågorna så vänligt kring grönskande
stränder, och då fara stadsbor och fastlänningar ut för att njuta av idyllen.
Men när hösten och mörkret kommer och det tunga dånet av storm och
bränningar ljuda i natten — då försvinna dessa sommarfåglar och det blir
öarnas folk, som i ensamhet få genomleva den bistra tiden. Och denna
blir ofta lång.
Men även hit ut har I. O. G. T. banat sig väg. Kanske kan man ej
så ofta hålla möten, när isen mellan öarna är ofarbar eller männen måste
långt ut på fiske. Men man kan fylla tiden och ensamheten med
läsning. Ty logen har ett bibliotek. När dagens id är slutad och
fotogenlampan tänd kan man slå sig ner i ro och leva sig in i gångna tider eller
följa med upptäcktsresande till fjärran länder.
Flera ha läst samma bok. När vädret blir lägligt och man kommer
till mötet skall man samtala om den och ge varann del av de intryck,
man själv fått. Så småningom länkas tankar och intressen in pä ny led,
världen blir vidare, livet rikare. På samma gång som ett nytt släkte
skall skyddas för alkoholvanorna bör det få något annat och värdefullare
i stället. Därför skaffar man böcker, därför samlas man till idrott och
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
