Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. För en folkets kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag avsedda att skapa motvilja och förakt för myndigheterna
och egga till missnöje till förfång för bevarad harmoni och att
sporra folket att gripa till vapen för att kasta det lagliga styret
över ända.
De fängslade författarna, Tirupadeni Madhusudhana Rao, K. V.
Ramana Reddy, M. Ranganatham, Cherabandu Raju, M. T. Khan
och Varavara Rao, svarade inför rätta den 13 augusti 1974 med att
påpeka att polisen trodde att litteraturen var en sammansvärjning
men att sanningen ju var den att de härskande klasserna sedan
århundraden utgjorde en sammansvärjning mot folket. Den
sammansvärjningen var det författarnas sak att avslöja och därför älskade
folket dikter och försvarade sina diktare mot de härskande.
Rättegången fortsätter. Myndigheterna har beslutat sig för att söka
krossa den nya telugulitteraturen på folkspråket. Just nu är de åtalade
författarna utsläppta ur fängelset mot borgen men regeringen
planerar nya ingripanden. Ty visst är denna litteratur farlig. Den har
fortsatt shivaiternas tusenåriga oppositionella folkspråkslitteratur mot
de härskande och med hjälp av Sri Sri utvecklat den till ett levande
litterärt instrument. Den har tagit ställning för folkets kultur.
Poeterna har lärt sig av folkspråket; de har tagit till sig och
utvecklat folkets rika sångskatt. De har utvecklat den stora nationella
formtraditionen och samtidigt i sin diktning konkretiserat kravet på
demokrati och jord. Runtom i Andhra Pradesh träffar vi poeter och
sångare. De är inte alla i samma organisation. Några är med i
Revolutionära Författares Förbund, andra arbetar utanför. Vid templet i
Pa-lampet sjunger Janasenas (Röda arméns) sångare J. Seeta Ram sina
dikter och gömmer sig bakom sina dikters namn. Han sjunger om den
nya världen; i Vishakapatnam träffar vi Jana Nataya Mandali, en
sång- och poesigrupp av arbetare och tjänstemän vid varvet. Till
hotellrummet i Hyderabad kommer Gaddar och Cherabandu och
Rama Rao. De är alla stora konstnärer och alla olika. Överallt träffar
vi poeter. De reciterar och sjunger sina dikter och diskuterar lyrikens
mening och språkets ålder.
Gaddar sjunger sin ballad om de fyra martyrerna, studentledarna
som mördades av polisen i Giraipally 1975 — Janardhan Rao, Murali
Mohan Reddy, Sudhakar och Ananda Rao — men inte hela ty
balladen tar två timmar.
- Den följer den traditionella telenganaformen. Jag sjunger själva
balladen. Bredvid mig har jag två samtalare. Den ena skall göra de
drastiska och humoristiska inlägg som bör bryta in mitt i tragiken.
Den andra skall dra slutsatser och framhålla lärdomar av
händelserna. Det är som ett skådespel.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
