Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago.
Contributor Björn Bergström is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXVIII. Häxring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXVIII
HÄXRING
Sent på eftermiddagen kommer vi fram till Hirapur by i delstaten
Orissa. Den ligger ungefar tjugo kilometer öster om Bhubaneswar.
När man kommer från Puri tar man av till höger strax före bron över
Bhargavifloden. Himlen är helt stålblank. Byn är liten. Vägen dit är
svår att hitta. Gång efter annan far man fråga sig fram och styra in på
allt mindre och mindre byvägar. Hirapur står inte omnämnd i
turistguiden. Men i de arkeologiska böckerna står byn nämnd. Ty här finns
ett av Indiens märkligaste tempel.
Templet är en ringmur öppen mot himlen. Men det är inte bara en
kultplats. Det är ett tempelbygge. Detta är i och för sig märkligt.
Tempel öppna mot himlen, hypetheriska tempel, beskrevs visserligen
av Vitruvius i hans arkitekturlära under de första åren av vår
tideräkning. Men det är omstritt om de förekommit i den klassiska
antikens verklighet. Dock här i Indien finns några sådana.
Det äldsta templet vid Khajuraho från tiden före år 900 —
Chaun-sat Yogini — är ett hypetheriskt tempel av tung grå granit. Det taklösa
rummet trettioen meter långt och aderton meter brett omges av en
vägg med sextiofem nischer. Men nästan alla de stenväsen som en
gång blickade in i rummet är borta. Dock fylls rummet av en tung
stämning. Här i Orissa finns två sådana tempel. Det ena ligger vid
Ranipur-Jharial-byarna trettio kilometer öster om Titlargarh, en
järnvägspunkt i västra Orissa; sextiofyra likartade dansande
kvinnofigurer på insidan av en rund stenmur — i mitten en dansande Siva med
urdhva-linga (erigerad penis). Också det templet — liksom templet i
Hirapur — är känt som Chaunsat Yogini; de sextiofyra joginerna. Men
det är här i Hirapur som templet är fulländat och skönt.
Ringen ligger sluten i sig själv under den stålblanka himlen.
Egentligen är muren inte hög. Om jag sträcker mig bör jag kunna med
fingertopparna nudda dess krön. Inte heller är tempelkroppen stor.
Nio kvinnofigurer ser mot mig ur ytterväggen. Det är svårt att säga
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indien/0375.html
