Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. En frukost i Bhubaneswar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Han gjorde det för att någon — vem vet jag inte — skulle
uppfatta ett budskap. Någonstans innanför ögonen som lågade och
läpparna som bet av orden satt en kyligt iakttagande Jawaharlal och
följde effekterna av denna spontaneitet.
Med säkerhet spelades scenen inte upp för vår skull. Gun och jag
var alltför betydelselösa i sällskapet. Men när vi berättade för folk i
Delhi hur Nehru skällt på Kina och skymfat kineser och att det där
med indisk-kinesiska broderskärleken bara var bluff var det inte
många som trodde på oss. De valde att i stället bli förvånade några
månader senare när det hela bröt ut i öppen dager under
Tibetupproret.
Från och med hösten 1959 när gränsfrågorna mellan Indien och
Kina blev en stor inrikespolitisk fråga i Indien och Nehru försvarade
sig mot beskyllningarna att visa svaghet mot Kina med långa
deklarationer och genom att publicera diplomatiska aktstycken från 1954 och
framåt och texten till sin brevväxling med Chou En-lai under vintern
1958—1959 då blev det inte längre möjligt att resonera kring
gränsfrågorna i Indien. Sanningen var fastslagen. Gränsen existerade. Den låg
där fast och erkänd och orubblig. Kineserna hade trängt över denna
gräns. De hade ockuperat Aksai Chin och byggt en väg tvärs genom
vad de ockuperat; de ställde väldiga krav på Indien. Kraven
omfattade ett område större än hela Västbengalen.
Efter sammanstötningarna vid Kongapasset i oktober då ledaren
för den kinesiska patrullen och nio indiska gränsvakter stupade och tio
indiska gränsvakter togs tillfånga och Nehru den 1 november talade
inför 200 000 våldsamt upphetsade mötesdeltagare i Delhi och
hävdade att den indiska armén bakom sig hade:
folkets fullständiga enighet i en orubblig beredskap till varje offer
och när Nehru följde upp detta i talet vid Bichpuri nära Agra den 10
november med att
Himalayas berg är Indiens krona,
en grundbeståndsdel av Indiens kultur, blod och ådror och talade om
hinduismens heliga platser och hänvisade till Vedaskrifterna,
Mahab-harata och Ramayana ... då blev resonemang inte bara svåra till det
omöjligas gräns. De blev direkt förbjudna och farliga. Kartor och
dokument som talade mot Nehrus ord blev förbjudna, lagstridiga,
antinationella och straffbärande.
I sina noter till Kina hade Nehru bundit sig för uppfattningen att
gränsen existerade, han hade den 26 september när det gällde den
östra delen hänvisat till att:
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
