Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Om den kastlöses orenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men visst kan jag förklara det. Egentligen betyder det ingenting.
Han bröt mina tabun, det var allt. Och tabun är hjärnspöken. Det var
inte trevligt, men egentligen betydde det ingenting. Så kan jag säga
rationellt. Men så är det inte. Man kan inte bryta sina tabun utan
vidare. Inte på detta sätt.
— Det här var ju inte bara en fråga om kast och renhet, orenhet i
sådan mening. Det är möjligt att du skulle reagera likadant och få
dina kulturella tabun lika illa åtgångna trots att du inte kommer från
en kastkultur. Men kastreglerna får samma styrka och det kunde
britterna utnyttja och det kan den polis de tränade och lämnade åt
Nehru eller Indira eller CPI eller CPI(M) eller DMK eller Janata
eller vad de nu kan kalla sig att använda sig av.
— Men bakom irrationaliteten i dessa tabun och kastregler finns en
mycket verklig rationalitet. Om du tänker på de beryktade regler som
utfärdades mot de kastlösa i Ramanathapuram i början av trettiotalet
så kan de i förstone tyckas helt säregna och irrationella. De fick inte
bära smycken av guld eller silver. Männen fick inte bära en klädnad
som gick under knäet eller ovan midjan. De fick inte klippa håret kort.
De fick inte använda andra kärl än lerkärl. Kvinnorna fick inte täcka
överdelen av kroppen. Kvinnorna fick inte använda blommor eller
saffranskräm. Männen fick inte använda paraply mot sol eller regn
och inte heller fick de använda sandaler. Allt detta verkar ju rent
orimligt och bara ägnat att allmänt förnedra. Att de kastlösa som bröt
mot dessa regler fick sina hus nedbrända, sina spannmålsförråd och
ägodelar plundrade, tycks blott tyda på att det kastvälde som våra
politiker talar om sitter djupt. Indien är andligt och irrationellt.
— Men i verkligheten var ju reglerna mycket rationella ty det fanns
också andra regler. Det var förbjudet för kastlösas barn att lära sig
läsa, bli litterata eller på något sätt skaffa sig utbildning. Kastlösas
barn hade skyldighet att gå vall med mirasdarernas kreatur. Och
mirasdarer, de är de personer som med ärftlig rätt — av arabiskans
miras; arv och persiskans dar; besittare — besitter sin jord och blott
behöver betala den fastställda jordskatten till regeringen. Vad mera
var, de kastlösa männen och kvinnorna hade skyldighet — observera
skyldighet! det rörde sig om ofritt arbete; trälarbete — att bruka
mirasdarernas pannaier. Och pannai, det är den jord som helt är i
jordherrens — mirasdarens — besittning. Mirasdaren ägde jord av två
slag. Dels den jord som hans ärftliga arrendatorer brukade. Där
delades skörden i kudivaram — arrendebondens andel — och
melvaram — jordherrens, mirasdarens, andel. Pannaijord ger däremot en
skörd där både kudivaram och melvaram går till mirasdaren. Detta är
hans värdefullaste jord. Men någon måste bruka den åt honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
