Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla dessa är Indien verklighet; ett Indien där också kulier är
människor. Ett Indien med sjuhundra miljoner människor.
För den statsbärande klassen däremot — inte den som bär staten på
sina skuldror utan den som äger staten och verkar i den och genom
den drar fordel av den — för den statsbärande klassen däremot är
Indien något annat.
— Har du sett de fattiga? sade mannen med guldbågade glasögon.
Han hette Roy och var district magistrate vid Bengaliska viken. Det
var en ljum kväll när vintern led mot sitt slut och vi hade diskuterat
tantrisk filosofi. Han var bildad och kunnig och intresserade sig för
tantrisk tradition. Musikalisk var han också.
— Har du sett de fattiga? De lever som svin. De kryper omkring i
smutsen. Har du sett hur de kryper in i sina hyddor. Egentligen är
deras liv inte mycket värt. Hungern har skadat deras hjärnor. Det är
vetenskapligt bevisat. Det är det som gör dem bråkiga och
hyperak-tiva. Det har varit en massa trassel med biografbiljetterna här.
Svartförsäljning. Jag fick lov att ingripa. Lite lag och ordning måste ju till
även i ett permissive land som vårt. Då samlades de och skrek och
bråkade. Polisen rensade upp men det var någon som fick hjärtslag
och dog mitt i det hela och man började genast agitera och skylla på
polisen som vanligt. Jag försökte tala dem till rätta. Det gick inte. De
bara fortsatte att skrika. Då rensade vi upp och nu är det lugnt.
— Egentligen borde man inte låta det fortsätta så här. Deras liv är
utan mening ens för dem själva. Barnen kunde man ta hand om och ge
ordentlig näring. Men alla dessa som bara bökar vid vägkanten.
— Sanjay försökte ta itu med frågorna. För det blev han utskälld.
Man kallade honom elitär och auktoritär. Men någon måste ta itu
med det. Nu böjer sig politikerna för mobben hela tiden. Så kan ett
ordnat samhälle ju inte fungera. Vi är alldeles för veka och tillåtande
här i Indien. Det är en god sida hos hinduismen men det blir en dålig
sida om den far ta överhand och dominera samhället som den gör nu.
Någonting måste göras åt de fattiga.
Roy är välskräddad och bildad. Vi dricker whisky och kvällen är
ljuvligt ljum och han talar om europeiska arbetsvanor och skrattar:
— Störta upp på morgonen, blaska lite vatten i ögonvrårna, bums i
kläderna och så rusa ner till garaget och sitta i bilkö till arbetet och så
bara gneta, gneta, gneta över papperen hela dagen. Själen hinner
knappt upp ur sängen förrän kroppen har sprungit fram till lunchen
med pulverkaffe och fabrikslagad mat uppvärmd med mikrovågor i en
automatisk ugn.
Jag har hört det där om de fattiga förr. Att de lever som grisar. Då
menar man indiska grisar med lång snut som bökar i avloppen och
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
