Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och brittiska agenter läste Jules Verne med lupp och misstänkte att
han visste något. Men Nana Sahibs öde förblev okänt.
Det är troligt att Azimullah Khan verkligen hade något att göra
med förberedelserna för resningen. Strax innan hade han följt Nana
Sahib på en resa i Nordindien till de olika förläggningsorterna; Nana
Sahib stod under sträng politisk bevakning men Azimullah Khan
hade möjlighet att ta kontakter. Men vilken roll han än spelade i
förberedelserna är han en av de indier för vilka de brittiska officerarna
kände det starkaste hat. Han var själva urtypen för infödingen som
inte visste sin plats.
Av de europeiska språken talade och skrev han såväl franska som
engelska. Senare skulle britterna förklara detta med att han varit
khidmutgar, tjänare, i ett engelskt hem och där lärt sig språk. Sedan
skulle han gått i skola, blivit lärare och så småningom vakil,
sändebud, för Nana Sahib. En annan berättelse säger att han var ett
barnhusbarn. Han och hans mor skulle av barmhärtighet ha räddats
när de höll på att avlida under den stora svälten 1837—1838. Men
hans mor skulle inte tillåtit att han döptes till den kristna tron då hon
var sträng muslim. Han fick dock gå i Cawnpore Free School och
tilldelades ett underhåll på tre rupier i månaden. Hans mor arbetade
som ayah, piga. Efter tio år gjordes Azimullah Khan till lärare i
samma skola och två år senare överfördes han till general Scott som
munshi, sekreterare. Han blev senare bortjagad ur tjänsten anklagad
för korruption.
Dessa berättelser om honom är nedskrivna efter kriget och efter
hans död. Själva hans namn var då britterna en vederstygglighet.
Men det är sannolikt att han kom från mycket enkla förhållanden och
själv skaffade sig en bildning som stod högt över de brittiska officerare
åt vilka han var sekreterare. Som Nana Sahibs sändebud reste han till
Storbritannien för att söka upprättelse för Nana Sahib. Detta visade
sig dock omöjligt. Mot de brittiska politikernas snikenhet verkade
inga argument. Han fick många vänner i England. Men han umgicks
även med engelskor. Fyrtio år senare, år 1897, skulle fältmarskalk
Lord Roberts of Kandahar fortfarande med avsmak minnas de brev
han som ung officer funnit i Nana Sahibs palats och om vilka han
skrev till sin syster 31 december 1857:
... vi fann buntar av brev adresserade till detta odjur "Azimula
Khan" från damer i England, några från Lady X undertecknade:
Din ömma moder. Andra från en ung flicka i Brighton som hette
XX som var skrivna på det kärleksfullaste sätt. Jag har aldrig läst
sådant skräp, delvis var det på franska vilket den där skurken
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
