Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patam under försvaret af sitt fädernesland.
År 1857 utbröt det stora sepoyupproret. Prins Dakkar var
själen däri. Han ställde sina talanger och sina rikedomar till dess
tjänst. Han kämpade i första ledet, han vågade sitt lif såsom den
ringaste af dessa hjältar, som rest sig för att befria sitt land, han
blev sårad tio gånger i tjugo strider och hade icke kunnat finna
döden, när de sista kämparna för oberoendet stupade för de
engelska kulorna.
Aldrig hade det brittiska väldet i Indien varit i så stor fara, och
om sepoyerna, såsom de hoppats, fatt hjälp från utlandet, skulle
det kanske varit ute med Englands inflytande och herravälde i
Asien.
Vid den tiden var prins Dakkars namn berömdt. Den hjälte,
som bar det, stack sig inte undan utan kämpade öppet. Ett pris
blef satt på hans hufvud, och om det också icke fanns en förrädare
att utlämna detsamma betalade hans moder, hans fader, hans
hustru, hans barn för honom, till och med innan han visste,
hvilka faror de lupo för hans skull.
Det rätta hade äfven denna gång fallit för styrkan. Men
civilisationen ryggar aldrig tillbaka. Sepoyerna blefvo besegrade, och
de gamla rajahernas land föll tillbaka under Englands än
strängare välde.
Prins Dakkar, som icke kunnat dö, återvände till Bandelkands
berg. För framtiden ensam och intagen af ytterlig vedervilja för
allt, som bar namnet människa, af hat och afsky för den
civiliserade världen och önskande fly den för alltid, realiserade han
spillrorna af sin förmögenhet, samlade ett tjugotal af sina
trognaste kamrater, och en dag voro de allesammans försvunna.
Hvar hade då prins Dakkar att söka det oberoende, som den
bebodda världen vägrade honom? I vattnet, i hafvets djup, dit
ingen kunde följa honom.
Denna skildring av det väldiga uppror som brittiska historiker än i
dag envisas kalla "myteriet" är sannare än mycket av det som utges
för vetenskap. Det är sannare då Jules Verne tog ställning och därmed
förmådde visa storheten och patriotismen på den indiska sidan i detta
krig. Men någon prins Dakkar som organiserade resning fanns inte.
Hade en så stark ledning verkligen existerat åren 1857 till 1859 då
hade britterna jagats ut ur Hindustan. Men kapten Nemo/prins
Dakkar var för den skull ingen påhittad person. Bakom Jules Vernes
personage avtecknar sig konturerna av tre historiska gestalter:
Dhundu Pant, Peshwa Baji Rao II:s adoptivson, mest känd under
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
