- Project Runeberg -  Indien väntar /
120

(1980) [MARC] Author: Jan Myrdal With: Gun Kessle, Björn Bergström - Tema: India
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Men var då naiv! Ställ frågan: Är detta lidande nödvändigt?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det brinnande huset och far hagelsalvan i buken och rullar tjutande på
marken lider sina egna gärningars lön.

Man kan tolka detta på olika sätt. De straffas för vad de gjort i detta
liv. De straffas för vad de gjort i tidigare liv. Det vore till och med
möjligt att jorden som helhet vore en världsrymdens straffkoloni. Hit
skickas de dömda från alla bebodda världar att genomlida ett
mänskligt liv. Det är en lika rimlig förklaring som någon annan apologi. Ty
alla dessa mer eller mindre religiösa förklaringar är bortförklaringar.
Huset brinner ju. Det har hållit på att brinna i tvåtusenfemhundra år.

Makkali Gosala var i alla fall modig nog att våga se skeendet. Han
blev galen av vad han såg.

Mänsklig ansträngning är verkningslös.

Det är en hederlig förklaring. Det finns varken mening eller mål med
lidandet och det gives heller ingen utväg. Det är.

Debiprasad Chattopadhyaya tycks mena att Siddharta Gotama
bättre tjänade sin tid. Han gav i alla fall en tröstande illusion.
Makkali Gosala sökte ta språnget ut ur sin historiska begränsning och inse
vad som skedde runt honom när allt störtade samman och den nya
grymma staten skapades. Men en sådan vilja var naturligtvis omöjlig.
Den var vad grekerna kallade hybris. Då blir Makkali Gosalas
galenskap ett följdriktigt straff. Han kom ensam ut i den öde rymden.

Jag är inte överens.

Skulle det verkligen vara så att först nu i vår tid — säg från 1847
ungefär — skulle det ha blivit möjligt att se orsakssammanhangen
bakom detta fruktansvärda mänskliga lidande som vi och de våra hela
tiden utsätts för?

Det är ju ett ohyggligare straff ändå. Mänskligheten som helhet
skulle då vara dömd att genomlida ett par årtusendens helvete innan
den kunde rädda sig över till en mänskligare tillvaro. Under dessa
årtusenden vore Makkali Gosalas frågeställningar meningslösa och
folk borde hålla sig till Buddha och Kristus och Mahavira som i alla
fall gav lite tröst i det elände mänskligheten var dömd till.

Naturligtvis kan jag skriva om det här i marxistiska termer. Då
börjar jag med att förklara hela min frågeställning naiv och löjlig och
dåligt ideologisk. Men det är ingen vidare god marxism. Det är bara
teoretisk fingerfärdighet.

Marx var, som han själv påpekade, ingen oxe för vilken lidandet var
av blott teoretiskt intresse. Mao påpekade att det är rätt att göra
uppror. Makkali Gosala ställde riktiga frågor och han var modig nog
att söka ett svar. Tyvärr tog han fel svar och fann att det kalla ödet
avgjorde.

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indien/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free