Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Indisk dikotomi eller Tudelningens lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortast möjligt ut ur Indien och spela över statsapparaten till Congress
och Muslim League om inte massorna själva skulle befria landet och
sopa såväl statsapparat som stadsherrskap ut ur Indien. Såväl
självständigheten som den politiska demokratien är ytterst resultat av de
indiska bondemassornas kamp. Det måste man acceptera om man
skall arbeta politiskt på ett meningsfullt sätt.
— Det är inte så mycket fråga om att acceptera som att
överhuvudtaget kunna se, sade Santosh; han var från Bengalen.
— Vi som växte upp i bildade familjer och kom från en intellektuell
miljö såg upp till den bengaliska renässansens män och deras
tradition. Det var ju Rammohun Roy och de som följde på honom ända till
Rabindranath Tagore som under hundra år av intellektuellt arbete
skapade ett nytt Bengalen och gjorde upp med dåliga traditioner och
felaktiga seder.
— Det var och är viktigt för oss att minnas att det var våra egna
intellektuella som Rammohun Roy som ledde kampen mot
förnedrande och feodala seder som sati — brännandet av änkor på mannens
likbål — och barnamord och polygami och barnäktenskap. Det var
också de som stod för utbildningsreformer och flickornas rätt till
skolgång. Men den bengaliska renässansen var inte bara en
reformrörelse som drevs av den nya bengaliska medelklassen på 1820-talet
och framåt; den var en renässans.
— Det utländska inflytandet spelade en befriande roll — ungefar
som det arabiska inflytandet på sin tid i Europa — eleverna i den
anglo-hinduiska skola Rammohun Roy ledde undervisades i Euklides
och Voltaire, astronomi och mekanik. När han åren 1815 till 1817
översatte de heliga skrifterna, Vedanta, från sanskrit till folkspråket
bengali och sedan fullföljde reformarbetet med en hänsynslös
polemisk uppgörelse med ortodoxin då befriade han. Det var han
medveten om; han såg som sin uppgift att rädda folket från bedrägeri och
slaveri och främja deras välstånd och lycka, som han sade. När
Tarkunde och de andra liberalerna på mötet talade om faran med den
blinda tron så var detta ett eko från Rammohun Roy och den
bengaliska renässansen för hundrafemtio år sedan. Irrationalismen och den
blinda tron sliter sönder samhällsväven, som han sade. Vi bygger
fortfarande på denna kulturrevolution.
— Allt i Indien är ju inte Bengalen, sade Suraj, även om det ofta
verkar så när man talar om lyrik eller filosofi eller revolution.
Renässansrörelsen var ett allindiskt fenomen. I utlandet har ni alldeles för
lätt att sätta likhetstecken mellan diskussionen i Calcutta och
diskussionen i Indien. Men Bengalen är bara en del av Indien och den
bengaliska debatten bara en av flera debatter. Det skall du komma
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
