Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Gåaraytåindianernas land.
Hedningar och kristna.
Vi ha lämnat Carmen de Mojos och ha paddlat uppför
Rio Blanco till Gåarayumissionerna.
Går man upp i kyrktornet i Ascencion, den största af
dessa missioner, har man en härlig utsikt. Så långt ögat
räcker, ser :man väldiga palmskogar, här och där afbrutna af
kullar, berg och enstaka pampas. Det är ett haf af grönska,
i hvilket särskildt de långbladiga cusipalmerna!? dominera.
Långt borta i dessa svårgenomträngliga skogar bo ännu
de vilda siriono, guåarayutindianernas dödsfiender och många
af de hvitas skräck. Närmast missionen är skogen numera
fattig på vildt. Djupare in i urskogen lefva däremot talrika
vildsvin, tapirer och jaguarer. Där klättra aporna i stora
flockar i lianernas virrvarr. Liknande om också inte så
storartad är utsikten från Yaguarå och Urubicha, hvilka utgöra
jämte S. Pablo, Yotau, och Ascencion de fem
missionsstationer, där alla kristna gåarayå bo. Tvenne floder rinna genom
detta område, som efter sina invånare kallas Guarayos. Dessa
äro Rio Blanco, som vi redan lärt känna, och Rio S.
Miguel, floder, som förena sig med Rio Guaporé, den förra
under samma namn, som den bär i Guarayos, den andra
såsom Rio Itonama. Inom Guarayos äro dessa floder under
regntiden segelbara för mindre roddbåtar och kanoter. De
små ångbåtar, som befara Rio Guaporé och Rio Mamoré,
! Orbignya phalerata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
