Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättelser och tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H, sid. 79. Såsom Collijn gjort troligt, har Richolff 1542 tryckt en psalmbok i
Lübeck, av vilken några fragment bevarats i Kungl. biblioteket (Sveriges
bibliografi II, 109).
II, sid. 82. Utgivaren Abraham Kempe var icke lektor i Strängnäs. Han har
här förblandats med brodern. Se vidare Biografiska data.
II, sid. 169. Egentligen inrättades antikvitetskollegiet i december 1666, men fick
sin instruktion först 1667.
II, sid. 170. Formellt fortbestod antikvitetsarkivet till 1786, då dess uppgifter
överflyttades till den detta år bildade Vitterhets-, historie- och antikvitets-
akademien. Men 1780 hade dess böcker och handskrifter överlämnats till
Kungl. biblioteket och dess medeltidsarkivalier till riksarkivet. Efter 1780
bestod antikvitetsarkivets samling blott av mynten och några få fornsaker.
II, sid. 184, rad 11 nedifrån ett tryckfel: antikvitetskollegiets förlag, skall vara an-
tikvitetsarkivets förlag.
II, sid. 185 och 327. Som jag nu funnit var den första upplagan av Hercules
(1658) ganska stor, över 500 exemplar, av vilka blott tre bevarats (Nord,
tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1931).
II, sid. 240. De la Gardies donation gjordes 1669, ej, som här genom ett tryck-
fel uppgives, 1663. Den omfattade visserligen över 60 nummer, men av
dessa blott tolv isländsk-norska manuskript. Ett av dem, Snorres konunga-
sagor, brann upp vid den stora eldsvådan i Uppsala 1702.
II, sid. 241. De hittills, även av mig, godtagna uppgifterna om Rugman äro
oriktiga. Han ankom visserligen till Sverige 1658, men till Uppsala kom han
först 1662. Någon resa till Island företog han aldrig. 1665 var det visserligen
meningen, att han skulle resa dit, men han kom då ej längre än till Köpen-
hamn. De manuskript, han förde med sig 1658, voro varken särdeles många
eller särdeles värdefulla. Det var emellertid dessa, som Verelius utgav.
II, sid. 242. Den allmänt förekommande uppgiften, att Verelius’ Epitomarum . . .
libri quatuor varit ett ungdomsarbete, är troligen oriktig. Förmodligen skrevs
det efter 1666.
Il, sid. 243 (noten). Harald Wijsing var blott renskrivare åt Axehiälm. Den
Hadorph, som verkställde den svenska översättningen, var den yngre Johan
Hadorph, son till den bekante fornforskaren. Den latinska översättningen
gjordes av Peringskiöld.
II, sid. 244. Islevus Thorlevius var ej i svensk tjänst. Han var informator i
Jén Eggertssons hus på Island.
II, sid. 257 (noten). Petter Salan var ej Rudbecks systerson, utan dotterson till
Rudbecks syster. Huruvida han översatt Atlantican på latin, är enligt Grape
tvivelaktigt.
II, sid. 265. Normannus fick visserligen kungl. fullmakt såsom assessor i an-
tikvitetskollegiet, men kom — trots upprepade kungabrev — aldrig att
tillträda platsen. Brenner blev assessor först efter antikvitetskollegiets om-
bildning till antikvitetsarkiv.
II, sid. 363. Som jag nu funnit (Samlaren 1931) hade Lucidor under sin utrikes-
vistelse tillhört en eller flera komedianttrupper. Med en dylik kom han
1668 tillbaka till Sverige.
VI, sid. 91. Bollhusteatern revs 1792, ej 1793 (rätt II, sid. 446).
VII, sid. 81. Stenbocks kurir skrevs 1880 (ej 1888).
VII, sid. 337. Fröding kom till Karlstads läroverk hösten 1875, ej 1876.
623
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
