Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyft den, o Gud, och bär den!
Lyft den till dig, och söv den sen
stilla till ro på färden!
I hans senare diktning har den religiösa längtan blivit allt mer fram-
trädande, men fortfarande är den nära knuten till hans känsla för
naturen, som för honom är Guds klaraste uppenbarelse. Tegengren
har även gjort en betydande insats i arbetet för en ny svensk psalm-
bok i Finland.
Tegengrens dikt springer icke fram ur mycket stora djup; den
bäres ofta av rätt allmänna och vaga stämningar. Men i hans bästa
dikter finnes en äkta längtan efter att spränga det individuella jagets
gränser och uppgå i oändligheten, naturens oändlighet eller Guds
oändlighet. Och den kan i hans lyckligaste ögonblick välva en hög
rymd över hans strofer. Från allt det aktuella och moderna i tiden
står han fjärran. Söker man en själsfrände till honom i äldre dikt-
ning kommer man närmast att tänka på Topelius. Tegengren har
något av samma lätta känslighet för lyriska stämningar, fastän han
]cke äger Topelius’ mångsidighet och melodirikedom.
* », *
Jämnårig med Gripenberg tillhörde även Emil Zilliacus (f. 1878 i Emil
Tammerfors) Euterpekretsen. Men det var icke med dikter utan Zllllacl
med litteraturkritiska studier över antik, fransk och italiensk dikt han
framträdde i tidskriften. Han disputerade 1905 med avhandlingen
Den nyare franska poesin och antiken och utgav 1911 sin ypperliga
essaysamling Grekisk lyrik med dess inströdda fina översättningar
av grekiska dikter. Hans första diktsamling Offereld (1915) var en
överraskning även för hans vänner. Det var en sons död, som lät
poesien springa fram i hans sinne:
Lättnad är det och tröst
— diktarens värn emot ödet —
att under tryckande timmar
ådern slå i sitt bröst,
låta det heta flödet
rinna och åter rinna,
känna sitt jag försvinna.
(Dedikation.)
Offereld har följts av Hellenika (1917), I grottan (1920), Soluret (1926)
Och Templet (1931).
519
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
