Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det är mättnadens och äcklets stund,
då kroppen mera njutning bruten vägrar,
då död, ej liv, bor djupt i flaskans grund,
och blytung trötthet lustans rus besegrar.
Gripenbergs erotik var dock icke någon raffinerad esteticism. Det
fanns i den mycket sunt och manligt, om än uttrycken ibland blevo
ungdomligt omogna. Men denna manlighet framträder i andra dikter
som en tapper vilja till handling. Han väntar en tid, som skall
skänka honom tillfälle till bragder:
Jag hamrar i mörka tider
min rustning skinande blank.
Det klingande stål, jag smider,
är fläckfritt och utan vank.
När natten mot morgon lider,
jag vakar i väntan stum.
Beredd till kommande strider,
jag bidar i ensligt rum.
(Förberedelse.)
Och där fanns hos honom en varm och uppriktig kärlek till hans
land, icke till människorna men till naturen, till ödemarkerna och till
skogarna:
Det skönaste landet är landet i norr,
där åkern ger vika för skogen,
där marken är stenig och karg och torr,
ej rörd av spaden och plogen,
där väldiga furor med mossig bark
mot himlen trotsande sträva,
och högt över tigande ödemark
bland skyarna örnar sväva.
(Det skönaste landet.)
Gripenbergs formella mästare äro Snoilsky och Fröding. Hans strofer
äro fast gjutna, hans vers har klang och fart, rimmen äro starkt
framträdande. Någon nyskapare är han icke. Den moderna, rimlösa,
rytmiskt mjuka versen, som i Vilhelm Ekelund hade sin mästare, har
lämnat Gripenberg liksom Procopé alldeles oberörd. Då Gripenberg
en gång långt senare i Den hemliga glöden (under pseudonymen Ake
Erikson; 1925) tog upp den modernistiska formen och tonen skedde
det för att parodiera dem — vilket visserligen icke hindrade att
han även där stundom kom att skapa verklig dikt. Gripenbergs poesi
hygger från början på de stora, starka, hela känslorna och ögon-
blicken. Han älskar stormen, stålet, blixten. Däremot har hans dikt
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
