Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
? 1
i
442
i
i
och
han
den
ger
I? ’B
li ’ -’i :
Men oni Vilhelm Ekelund öppet bekänt den roll barndomens
ungdomens naturintryck spelat för hela hans personlighet har
annars varit ganska förtegen om sina ungdomsupplevelser. I
storslagna dikten Till Ola Hansson (i Dithyramber i aftonglans)
han dock några konturer av dem:
Mig var beskärd av ödet
tung och ensam väg,
sinnets kamp hårda,
förtvivlan, tung till döden,
en ungdom vintrig, rå,
för livets sol främmande.
år 1900 då Masker utkom debuterade också en
och dennes diktning upptar de rent skånska
och Ola Hansson. Det var Vilhelm Ekelund.
Stehag vid Ringsjön. Och var han än rör sig
i.v
Vilhelm Ossiannilsson var skåning, men hans dikt har knappast några dju-
l.kihmd. pare rötter i den skånska jorden, därtill är den — trots hans upp-
riktiga patriotism ■— alltför världsfamnande och upptagen av allmänna
idéer. Men samma
annan skånsk skald,
tonerna från Bååth
Han är född 1880 i
i världen och hur mycket hans tanke än sysslar med abstrakta spörsmål
förlorar han dock aldrig sambandet med den natur han där upplevat
i sin barndom. I trötthetens och missmodets grå stunder skänka
minnena därifrån honom ny friskhet. »När blåsippornas knoppar
skjuta upp ur myllan på sluttningarna av Rönneådalen och tjälen
smälter under blommande hasselbuskar, då är det ett härligt land där
uppe mellan Söderås och Ringsjö», skriver han efter det han tillbragt
många och tunga år långt därifrån. Men till detta kom sedan i hans
ungdom ännu en annan stor naturupplevelse, som kanske blev den
mest ingripande för honom —• det var havet som han framför allt
överväldigas -av vid Kullen. Havet blir ett element som ständigt
lever i hans diktning fantasibefruktande, styrkande, rogivande:
O tillflykt, säkra ro!
Hur själen än har tröttnat,
du ständigt dock, o hav,
i härlighet är nytt.
Hur månget hjärta glömt
vid denna djupa syn,
hur mången själ har stillnat!
Och mänsklighetens ädle, tankens
och sångens väldige, ha mättat sina själar,
o heliga, av dina brus, som sjunga
i morgonbrus ur Pindaros och mörkna
med Psaltaren till väldigt aftonbrus!
(Havet i Dithyramber i aftonglans.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
