Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i En sparv i tranedans. »Jag drömde mig in i deras liv och formade
ut dem för mig i små nyckfulla skisser, kärvt leende och kärvt
känslofulla och vårdslösa nog i sin trotsigt förtrytsamma stämning, men
icke utan en smula tankfull humor och här och där litet glitter av
tillbakaträngd lyrik.» De vilsna fåglarna äro människor som den
tyske doktorn Braun, som förspiller sina chanser i Amerika därför
att han icke vill förtiga de okunniga amerikanska kollegernas
feldiagnoser, eller den gamle kandidaten, på vars överlägsna begåvning den
svenska småstaden hämnat sig genom att småningom göra honom
försupen och förfallen och löjlig. Vanligen ger han dessa vilsekomna
existenser Hjalmar Ekdal-stämpeln, fantasien som hindrar dem att se
sin egen förödmjukelse. Men som motbild till dem tecknar han med
intensivt hat i L’homme de la destinée den moderna
verklighetsmänniskan, som utnyttjar amerikanismens och reklamens alla vägar till
framgång. I regeln bevara dessa första berättelser åttiotalets lugna
objektivitet, som icke direkt låter berättarens egna känslor framträda.
Men i några av dem framträder öppet en vek känslighet, som står i
motsats till realismens krav på en opersonlig, rent saklig ton. I
synnerhet är det fallet i En liten tragedi, berättelsen om en fyraårig
flickas död. Där är det icke blott den varma medkänslan, som
varslar om att vi äro utanför åttiotalet, utan också framhävandet av allt
det underbara och mystikfyllda i döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
