Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynglingaåldern är det, lidande av var fläck på sig själv och andra och i allt seende först
och främst fläckarne.» Så reste han hösten 1888 över till Amerika, »vilket
förefaller att vara ungefär det dummaste jag kunde ta mig till». Där blev han kemist
på en fabrik i Filadelphia, arbetade på den elva timmar i dygnet och använde de
knappa fritiderna till läsning och diktning. Den materialistiska amerikanska
andan var honom djupt motbjudande. »Mig
föreföll det bara som om hela världen
sprang sig andan ur halsen och håll i
sidan för att hinna vara med på en
järnvägsolycka.» Han levde än mer isolerad
än hemma, men läste och beundrade
Goethe och Carlyle. Våren 1890 kom
han tillbaka till Sverige, där han blev
amanuens i telegrafstyrelsen. Men
tjänsten var för honom blott ett levebröd.
Hans kallelse var, det visste han, poesien.
 |
Per Hallström som student.
Fotografi. 1883. |
Lyrik och fantasier.
Diktsamlingen Lyrik och fantasier
utkom våren 1891. »Jag valde det jag
tyckte vara bäst av alla årens under olika
förutsättningar uppvuxna skörd och lade
det ena till det andra ungefär som det
föll sig», berättar han om dess tillkomst.
»Resultatet blev för ett ytligt betraktande,
och något annat kan ju en debutant icke
räkna på, allt för brokigt och förvirrande
för att lämna en bestämd behållning.
Det var ju också ingen helhet och
klarhet på botten. En enslings kringirrande
i förhållanden som icke passade honom,
en gosses strid med den reella världen
och flykt ur den på vägar dem andra
banat. Allt var förarbeten men intet
verk.» Brokigheten framträder redan i det yttre. Vid sidan av ren lyrik finnas där
berättande dikter med uppslag från Cervantes, Boccaccio och Snorre Sturlason, vid
sidan av sonetter och konstfulla Gautier-efterbildningar också dikter i folkviseton.
Man ser även hur han gått i skola hos vitt skilda mästare. Redan tidigt hade han
fördjupat sig i den engelska diktningen, som ju också för Fröding och för Levertin
hade en stor betydelse. Keats, Shelley och Shakspere synas ha varit föremålen
för hans största beundran. Redan innan han reste till Amerika lämnade han
Göteborgstidskriften Framåt några dikter, bland vilka voro översättningar från
Shelley och Swinburne. Men man märker också, i synnerhet i sonetterna, att
Snoilsky varit ett av hans mönster, och i naturskildringarna påminnes man stundom
om Tavaststjerna, vare sig det beror på direkta intryck av denne eller på att de
två skalderna stått under inflytande av samma litterära konstellationer. Men även
djupare sett visa dikterna samma brokighet. I några av dem finnas åttiotalets
ungdomligt oppositionella stridslust och dess samhällssatir, men andra fyllas av en
rent romantisk skönhetslängtan. I Ghismonda framträder hans pessimism
fullmogen, en pessimism som i övertygelse om livets fullkomliga likgiltighet för
människornas lycka eller olycka har en mörkare färg än åttiotalets missnöje med de
sociala orättvisorna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0491.html
