Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan hon måste låta oss se att allt åter
Grevinnan Elisabet fördömer hjältefaso-
besinning, Beerencreutz svär att aldrig
slår åter sina tunga slag i smedjan på
saga. Hon kan inte nöja sig med att kavaljererna under det vilda
året fått härja och förstöra,
kommer in i rätta gängor.
nerna och prisar lugn och
dricka brännvin, hammaren
Ekeby, Gösta Berling går tillsammans med sin hustru ut i livet icke
för att söka glädje och ära utan för att helt enkelt göra sin plikt,
°ch för sina kamrater kavaljererna, som måste lämna Ekeby för att
gå fattigdom och ensamhet till mötes, talar han om, hur glädjens
lustgård uppfylles av förstörande larver: »Men som en tung gåta låge
alltjämt över världen spörsmålet om hur en man skulle kunna vara
både glad och god.» För Selma Lagerlöf är det livets kanske vikti-
gaste spörsmål. Men då Gösta Berling börjar grubbla över det är han
mte längre den verklige Gösta Berling, den om vilken sagan egent-
ligen skrevs. Den riktiga sagan är en saga om äventyrens och impul-
sernas hjälte, icke om grubblets och pliktens man.
Med sagan var Selma Lagerlöf förtrolig sedan barndomen, och av
den hade hon lärt sig berättandets konst. Sagotonen i Gösta Ber-
Ungs saga kommer fram icke blott i motiven, då Dovres häxa kom-
mer till grevinnan Märta eller då Kevenhüller möter skogsfrun på
Karlstads torg, utan också i själva sättet att berätta. Överallt är det
Uv och fart och spänning och handling, scenerna fyllas av samtal i
direkt anföring, och även de mer stillastående och beskrivande parti-
erna få liv och rörelse genom att allt förmänskligas. Stilen har sa-
gans enkla, klara satsbyggnad med många och korta huvudsatser,
°ch om sagan erinra även upprepningarna och parallellismen. Selma
Lagerlöf lever också själv med i händelserna så intensivt som sago-
berättaren gör det. Men i Gösta Berlings saga finnes det även nå-
got som icke hör till den egentliga sagostilen — alla dessa utrop,
alla dessa hänvisningar till läsaren, alla dessa lyriska känsloutbrott,
som avbryta berättelsen, som inleda och avsluta den och omedelbart
ge oss författarinnans syn på händelserna och människorna. Berät-
telsen är också mer komponerad än sagan. Alla dess personer leva
Sa klart i Selma Lagerlöfs fantasi att hon ser hur deras liv ingripa i
Varandra och slingra sig om varandra. Därför samla sig dessa sken-
bart nyckfullt bredvid varandra ställda noveller till en helhet, som
ger oss en hel värld av människoöden.
Det finnes onekligen något av maner i stilen, det finnes också li-
tet banal romantik vid sidan av den stora och äkta, och slutets för-
kunnelse av arbetet och plikten har något kyligt tillnyktrande. Men
aHt detta tränges dock i skuggan av det starka och friska, av den
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
