- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
329

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329
av känslor, om vilkas biografiska bakgrund Söderhjelm upp-
»Först i april (1896) avklippte han slutligt en förbindelse, av
ti
staden. Levertin hade här, berättade han själv, sökt skapa ett ob-
jektivt och centralt svenskt verk ■— ord som uttrycka tendenser vilka
v*d denna tid behärskade hans utveckling över huvud, liksom de också
då präglade Heidenstams diktning. Viljan till objektivitet skönjes
både i de historiska tavlorna och i stilen, som i stort sett, fastän
icke överallt, blivit enklare, mindre rik på adjektiv och mindre brett
beskrivande. Människorna har han också sökt individualisera, men
nagot riktigt liv har han knappast lyckats ingjuta i dessa märkliga
skollärare. Svenskheten visar sig starkast i den stämning, som vilar
°ver småstaden, medan han lyckats mindre i försöken att få fram
Hagot särskilt nationellt i människoskildringen — de stora, men av
förhållandena hämmade begåvningarna uttrycka icke några mera väsent-
liga drag av nationallynnet. Men om Levertin också icke fullt kunde
omsätta sitt uppsåt i verklighet, så är dock Magistrarne i Österås den
mest betydande av hans berättelser. Det vilar över den en fin, melan-
kolisk stämning av vemod över alla stora drömmar och vackra planer,
som vingklippas av livets obevekliga vardag.
„ Prosadiktningen hade dock icke helt bragt Levertins lyrik att tystna. Dikter ni.
Aren 1895 och 1896 skrev han rätt många dikter, till stor del in-
givna
lyser:
v*lken han hoppats så mycket, för att helt hängiva sig åt den stora
lidelse, som undergrävt de idylliska lyckodrömmarna och som skulle
fylla hans mannaålder, bringande honom år av stark och glad livs-
berusning, men också mycken oro, många strider och sorger, när
förhållandet — som alla sådana — ofta hotade att brytas och slut-
ligen bröts.» Sedan följde några på lyrik rätt fattiga år. Men då
han, efter det Magistrarne i Österås fullbordats, våren och sommaren
ïÇoi gjorde en resa till Italien och Schweiz, vällde den lyriska in-
spirationen åter fram, och till julen detta år utkom hans tredje sam-
*ing Dikter. Den strävan efter objektivitet och svenskhet, som syn-
tes i Magistrarne i Österås, framträder också tydligt i dessa dikter,
°ch säkerligen har Heidenstams föredöme även här för honom haft
betydelse. Ibland — som i Junkerns visor — tycker man sig höra
direkt Heidenstamska tonfall, men viktigare är att själva karaktären
1 Levertins dikt förändrats i samma riktning som dennes. Levertin
strävar nu mot de korta, sammanträngda uttrycken. Men man mär-
er att detta sker under strid mot mycket i hans väsen och att den
nVa stilen icke springer fram omedelbart utan kostar honom kamp
°ch möda. Det nya visar sig emellertid icke blott i det i inskränkt
Mening stilistiska utan också i dikternas konception. Det egna jaget
tf
■ b

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free