Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evigt hos oss i soligt förnuft
livet sin önskan gömde.
Fåfängt människan vägrar oss luft,
fåfängt hon oss fördömde,
bad och stormade,
band med remmar;
gudadrömmen hon vandrade i
långsamt formade
bål och lemmar,
den vart människokropp, den är vi.
Tanken att människans mål ligger i att hon formar sitt väsen efter det
!deal hon bär inom sig, blir en av de genomgående idéerna i Heiden-
stams verk.
Hans Aliénas dör med en hymn till livets lycka på läpparna, till
den lycka som icke är något fullbordat, utan ligger i strävandet och
1 drömmarna:
Jag stiger, skuggor, till er stilla flod,
på vilkens strand jag satt så många dar
och stred min strid mot detta bleka blod,
som sjukt min samtid till mitt hjärta bar.
Med öppna armar jag mot livet gick,
och allt var mitt, som nu jag skall förlora.
Jag speglat sekler i ett ögonblick.
Jag vet ej jubel som har ord nog stora.
Jag kommer upprymd, bländad, yr och het.
Jag lekt på ängen med de glada unga.
Jag gråtit mig till sömns i salighet.
Hör dån av dans . . . Hör Hades’ döttrar sjunga . . .
^år ljuder den stolta resignationens glädje, som han prisat också i
Renässans.
Hans Alienus är en uppgörelse med samtidens — och i mycket
°ckså äldre tiders — idéer, sådana Heidenstam mött dem framför allt
under sina långa, ensliga studieår. Gång på gång ser man, hur han
direkt tar ställning mot den naturalism, som Strindberg förkunnat:
hade Strindberg i Sömngångarnätter avsatt den otricoliske Zeus från
hans skönhetstron, så lyfter Hans Alienus honom åter dit upp som
en representant för livets fullhet, hade Strindberg skildrat smutsen
°ch de döda kattorna i Venedigs kanaler, så låter Heidenstam nu iro-
niskt den lille tyske pilsnermannen i brungrå jägerskjorta göra det-
sarnma, och hade Strindberg sagt farväl åt det sköna för att hylla
så blir Hans Alienus alltigenom en lovsång till skönheten.
en den skönhet Hans Alienus dyrkar, är icke den raffinerade, mor-
ua, excentriska, som samtidens dekadens prisade — sannolikt tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
