Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Fotografi av Otto, Paris 1885, med tillägnan till Oscar Levertin
Olshammar sept. r8go. Kungl. Biblioteket.
många vandringsår; han fick sin längtan till »det fjärmaste fjärran» uppfylld, »jag
var alltså nog lycklig», har han skrivit, »att medan ännu mitt väsen besatt ung-
domens hela mottaglighet få insupa de sydliga ländernas kosmopolitiska luft. 1
stallet att studera den antika världen från det småstadstrånga Uppsalas före-
läsningssalar beträdde jag, ännu knappast fullvuxen, Athens Akropolis. 1 stället
att växa fast i den kristna mo-
derna kulturen fick jag besöka
Orienten.» På sin första färd
såg han Italien, Egypten och
Grekland, följande vinter var
han i Egypten och Syrien,
vintern 1879—1880 i Rom.
Somrarna och vintern 1878—
I°79 tillbragte han i hemmet,
hlen då han hösten 1880,
tjuguettårig, gifte sig med
(len tre år äldre friherrinnan
Emilie Uggla vållade det en
brytning med fadern och släk-
en> som på grund av hans
Ungdom voro emot giftermå-
*et- Heidenstam återvände
med sin hustru till Rom, nu
besluten att bli målare. »Ge-
n°m den bana jag valt, genom
missförstånd och tusen saker,
som ej kunna upprepas, är
Jag alldeles som utstött från
’em och släkt», skrev han
ärifrån till Topelius. »Jag
ar förolämpad och kränkt och
all väl knappast mer trampa
™un gamla fosterjord, som
c °ck är mig så kär.» Somma-
mn 1881 flyttade han till Paris
att fortsätta sina målarstudier. Men tidens konstnärliga realism med sitt trogna
^rklighetsstudium tilltalade honom icke, utan han sökte uttryck för sin konstnärliga
I < gtan i väldiga fantasibilder. I stället för att tålmodigt avbilda naturen älskade
u liksom Kronberg, som i Rom var hans lärare — Makarts granna tavlor, »guld-
smedsarbeten, lysande tyger och naket kött», bekänner han, och blev därigenom
eu främling bland de unga konstnärskamraterna i Paris, bland dessa »män, som
ast utan snillets själ — fått snillet samlat ensamt i sitt öga». Då hans paris-
are Gérôme sökte inprägla i honom, att det var detsamma vad man målade,
n ljusstake, en fot eller en Kristus, blott man målade det bra, slungade Heiden-
stam efter honom epitetet: idiot! Missmodig uppgav han så konstnärsbanan, som
$. e skänkt honom mycken tillfredsställelse. I Rom kallades han på grund av
sJ1 blekhet och inbundenhet Werthers Leiden. I Paris levde han för det mesta
ocl eremit», hade åtminstone vissa perioder det ekonomiskt ganska svårt
vantrivdes i de franska förhållandena. Sommaren 1882 tillbragte han, över-
Verner v. Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
