Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Nittiotalet
och allmän-
heten.
författarna har
konstatera lik-
Nittiotalets diktning
åttiotalet det förmått,
och
till nationalismen. Någon påverkan på de svenska
Barrés dock icke utövat, men det har sitt intresse att
heten i tankegång.
erövrade allmänheten
Livslusten, färgerna
andringsår entusiasmerade framför allt
dragharmonika och Gösta Berlings saga hade
den stora allmänheten som få svenska böcker dittills nått
mer betydande motstånd mötte denna diktning icke
tarna
velat,
med i
dock,
genom dem den svenska litteraturen fördes bort från den väg mot
europeisk fin-de-siècle-litteratur han anvisat. Signaturen G. K. H—n
försökte i Ur dagens krönika 1890 visa, att Heidenstam icke hade en
aning om vad striden mellan gammalt och nytt gällde och att littera-
turens utveckling borde och skulle ske enligt de riktlinjer realismen
uppdragit. Och Klas Fåhræus drog i Nordisk revy 1896 i härnad
mot den nya diktens antikbeundran och livsglädjens evangelium "
detta senare hade också på andra håll väckt tvivel och opposition,
t. ex. i Tor Hedbergs broschyr Glädje, och kom i själva verket icke
att spela någon avgörande roll för nittiotalet, där författare som Ero-
ding, Per Hallström och Levertin icke hade några anlag för den lätta
sorglösheten. Men trots dessa oppositionella inlägg gäller i huvud-
sak om åttiotalets förhållande till nittiotalet vad Hjalmar Söderberg
skrev därom i Ord och Bild 1895: att »de polemiker, som beteck-
nade brytningen, voro i jämförelse med åttiotalets strid på kniven
mellan gammalt och nytt att likna vid glada barns oskyldiga lekar
eller vid en dispyt för ro skull mellan ålderstigna, hos vilka inga re-
ella intressen längre finnas, som kunna blåsa upp meningsskiljaktig-
heterna till lidelse och hat». Däremot bekämpade Wirsén i sin kri-
tik de flesta av nittiotalisterna ungefär lika häftigt som han bekäm-
pat åttiotalisterna, men hans omdöme hade icke längre samma infly-
tande som tidigare. Svenska Akademien förmådde han visserligen
länge hålla stängd för dem. Men 1904 invaldes Karlfeldt, som Wit"
sén beundrade, och 1908 Per Hallström. De övriga kommo dit först
efter Wirséns död: Heidenstam 1913 — som Wirséns efterträdare >
på ett annat sätt än
och fantasien i Vallfart
de unga. Guitarr och
en framgång också hos
Något
Åttiotalsförfat-
sågo i den i allmänhet en vidare utveckling av vad de själva
och av deras egen grupp voro ju Levertin och Tor Hedberg
den nya rörelsen. Enstaka angrepp från detta håll förekommo
Ola Hansson kunde icke förlåta Heidenstam och Levertin att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
