Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ;
*
278
’W
’ J
Mig synes människan först verkligt stor
var gång hon lugnt förkväver
din röst, natur, vår mor,
och skönt i strid med dina lagar lever.
talet så representativa kritik under detta decennium visar hela denna
rörelse; först vid tiden för sekelskiftet och under åren efter det äg-
nar han dess medlemmar några uppsatser, men ställer sig då mycket
kylig t. ex. mot Mallarmé. Maeterlinck, som icke direkt kan räknas till
symbolistgruppen, ehuru han företräder besläktade tendenser, gjorde
emellertid redan i början på nittiotalet ett starkt intryck på honom;
då han läst La princesse Maleine finner han där »en oändlig fantas-
tisk kraft med Shakspereska drag» och säger att det är »något så-
dant, som jag alltid drömt om att göra, men väl aldrig kommer att
förmå, fulldyvlad av modern smörja som jag är». Då den franska
teatertruppen L’Oeuvre hösten 1894 uppförde Pelléas et Mélisande i
Stockholm med ett blått flor mellan salongen och den halvdunkla sce-
nen synes det ha gjort ett visst intryck, och både Tor Hedberg och
Ellen Key behandlade under de närmast följande åren Maeterlinck i
essayer. Men Strindberg torde vara den ende författare, som i sin
diktning starkare påverkats av honom. En annan av de för sekel-
slutet typiska europeiska författarna, som väckte en viss uppmärk-
samhet, var Oscar Wilde. Edv. Alkman, som hörde till nittiotals-
kretsen, översatte 1893 Lögnens förfall och 1895 Salome. Levertin
visade sig i en recension av Lögnens förfall ytterst fängslad av Wil-
des tankar om konstens fullkomliga oberoende av verkligheten och
trodde sig där finna något med Heidenstams tankar i Renässans och i
Hans Alienus besläktat. Också Hans Larsson gav i en essay i Ord
och Bild 1895 Wilde mycket erkännande för angreppen på naturalis-
men, ehuru han samtidigt bestämt tog avstånd från hans esteticism,
som flydde handlingen och livet. Men då Levertin 1905 återvände
till Wilde var hans hållning helt avvisande och han fastslog nu, att
det estetiska icke kunde isoleras från människans övriga förmögenhe-
ter och känsloliv. Nittiotalsdiktningen lät sig icke av Wildes para-
doxer lockas bort från det levande livet. Väl hörde Hans Alienus
på sin färd en gång en människa förkunna tankar, som starkt på-
minna om Wildes:
Men Hans Alienus red förbi.
Individua- Nittiotalsdiktarna följde i själva verket Heidenstams maning i Renäs-
sans att »söka personlig självständighet utan att invänta några signaler
från Norges eller Frankrikes skönlitteratur». Kravet på personlighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0341.html
