Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barndomsvänner.
Däremot har romanen Barndomsvänner, som han utgav 1886, för den
finlandssvenska prosan samma betydelse som För morgonbris för
dikten. Det var dess första roman i modern mening med ämne ur
samtiden. Lyriken var rätt otidsenlig i naturalismens tidevarv; det var
därför nästan självfallet att Tavaststjerna skulle övergå till prosan.
De unga gingo i väntan på en verklig finländsk samhällsskildring —
Neiglick, den mest entusiastiske naturalisten bland dem, drömde om
att skriva en sådan, där man skulle »vada i gyttja». Parisvistelsen
hade också fört Tavaststjerna närmare naturalismen. Kort efter
hemkomsten skrev han till C. G. Estlander: »Det jag sysslat med i
litteratur under det sista året lärde mig att skatta prosan som ett
ofantligt mycket mera storartat medel i författarens — den modernas —
tjänst än versen numera kan vara». Mycket i Barndomsvänner har
också en tydligt tidspräglad modern karaktär. Det gäller i viss mån
redan Ben Thoméns öde, som mynnar ut i naturalistisk grå dysterhet.
Han drömmer om en lysande konstnärsbana som sångare, men
följderna av hans ungdomslättsinne förstöra hans röst, och han slutar som
stationsinspektor på en liten station i den finska ödemarken. Som
fond för hans öde målar Tavaststjerna också, visserligen utan att
sammanhanget blir riktigt bindande, motsatsen mellan den nya tidens
tvivel, njutningslystnad och materialism å ena sidan och den
Runebergska tidens enkla tro, anspråkslöshet och idylliska lugn å den andra.
Åtskilliga enskildheter som arten av Bens sjukdom, hans förbindelser
med vallflickan, sedermera tjänarinnan Johanna, ett besök hos en
procentare och en något karikerad bild av en emancipationsdam visa,
att Tavaststjerna ville upptaga det hänsynslösa och brutala i den
naturalistiska konsten, som chockerade den äldre generationen. Men
ändå blev Barndomsvänner icke någon konsekvent genomförd
naturalistisk bok. Det rent personliga och det lyriska hos Tavaststjerna
tränger sig fram och skjuter teorierna åt sidan. Ben blir icke någon
produkt av miljön som de egentliga naturalistiska romanhjältarna, utan
har sin egen personliga läggning, i mycket identisk med den som
var hans författares: trotset, oberäkneligheten, stoltheten. Framför allt
äro hans barndomsupplevelser friskt och livligt återgivna. Och
Tavaststjernas känslighet för det finska inlandslandskapet ger
naturbilderna en stämningsintensitet som blott få av åttiotalets svenska
romaner nådde. Något av tidssmaken framträder visserligen också här
i det förmänskligande av naturföreteelserna och djuren i H. C.
Andersens stil — och även i Topelius’ — som han, närmast säkert efter
Kiellands föredöme, upptar. Men i stort sett äro dock dessa
naturbilder äkta, skarpt sedda, livliga, fyllda av luft och atmosfär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0315.html
