Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträder i hans egen diktnings inriktning på de fina, med ögonblicken skiftande,
ur det omedvetna framdykande och åter i det omedvetna försvinnande
sensationerna, som iakttagas med oavlåtlig vakenhet och pressas på allt sitt innehåll med
sönderanalyserande reflexion. Detta inflytande satte framför allt sin prägel just
på Sensitiva amorosa. Det dröjde emellertid ända till julen 1887 innan boken
kom ut, därför att de svenska förläggarna icke ville publicera den, och då Ola
Hansson slutligen funnit ett förlag för den, möttes den i den svenska pressen av
ett nästan enhälligt skri av moralisk indignation, i bredd med vilket det icke
betydde mycket att Brandes och Stella Kleve gåvo den erkännande.
Poe och de franska psykiatrikerna.
Med sin anslutning till Bourget hade Ola Hansson beträtt vägar, som då ännu
voro mycket litet uppgångna i tidens svenska litteratur, även om de icke voro
alldeles okända. Och snart därpå gjorde han nya upptäckter, som bidrogo till
att utveckla nya sidor av hans diktning. Kort efter det Sensitiva amorosa
kommit ut fängslades han av Edgar Allan Poes verk, som för samtidens franska
dekadenter och symbolister spelade en så stor roll — deras föregångare Baudelaire
hade ju införlivat honom med den franska litteraturen. I en entusiastisk
uppsats framhåller han särskilt föreningen av geni och sjukdom hos honom: »Han
är sjuk såsom den högsta skönheten är sjuk och såsom karaktärsnoblessen
i dess högsta stegring är sjuk.» Detta sammanhänger uppenbarligen med att
han vid denna tid på Strindbergs uppmaning studerade de franska psykiatriska
författare, Ribot och andra, som Strindberg just slukat. Deras beskrivningar
av fall av personlighetsklyvning och irrationella brottsliga impulser, vilka icke
saknade beröringspunkter med Bourgets psykofysiologiska själsanalyser, intresserade
starkt Ola Hansson, som ju redan i Sensitiva amorosa varit rätt långt inne på det
patologiskas område och som dessutom, som det framgår av uttalanden i hans
självanalys Ungdom, var medveten om att han själv bar på psykiska sjukdomsfrön.
Impulser både från Poe och från de franska psykiatrikerna komma tydligt till
synes i de våren och sommaren 1888 nedskrivna förbrytarnovellerna Parias.
Ung Ofegs visor och Nietzsche.
Kort efter det han upptäckt Poe fördes han genom Brandes och Strindberg
till Nietzsche, som hos honom utlöste en liknande hänförelse, uttryckt i hans 1889
skrivna Nietzsche-essay. Böök och Erik Ekelund ha påpekat, att redan tidigt
hos Ola Hansson visar sig en känsla av att tillhöra en elit, en finare ras med
känsligare sinnen än människornas mängd. Det var ett av de motiv som drogo
honom till den store övermänniskoprofeten. Men han fann också denne i en
stund, då han var särskilt mottaglig för hans förkunnelse. Mängden hade visat
sig fullkomligt okänslig för Ola Hanssons diktning — och icke endast den stora
massan utan också de som själva trodde sig utvalda till något högre. Han var
sålunda alldeles ensam och oförstådd, då Nietzsches lovprisande av den av
hjordmänniskorna hatade ensamma övermänniskan kom honom till tröst. Och nu blev
han en av övermänniskans och herremoralens ivrigaste förkunnare, hur litet än
den hårda, obarmhärtiga viljans evangelium i grunden låg för hans veka, sensibla
natur. Han bröt nu också, som Erik Ekelund visat, med sin äldre
konstuppfattning, byggd på Taines lära om skalderna som tolkar av sin tids väsen, och
hyllade i stället de stora diktarna som de i sin egen tid främmande, vilka visa
hän mot framtiden. Och mot naturalismens lära om iakttagelsernas, studiernas
och arbetets värde för dikten ställde han nu, också i Nietzsches anda,
inspirationen och intuitionen. Alla dessa från Nietzsche stammande källflöden bröto fram
i prosadikterna Ung Ofegs visor (skrivna våren 1889), där han slungar ut sitt hat
till kristendomen, till utilismen, till vetenskapens pedanter, till demokratien, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0292.html
