Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag från mitt hjärtas hjärta hör
en klagoton, som darrar klar;
han cellosträngens vemod har,
och smältande han sakta dör. —
Men skruven sköter sorgen om;
allt hårdare hon strängen spänt;
för varje gång hon honom vänt
allt mera klangfullt ljudet kom.
Det taget gjorde ont likväl!
Men skönare blev tonens klang —
ack, herre gud, om strängen sprang, —
då höjde sig min fria själ!
I hela åttiotalets litteratur är det blott några av Strindbergs verk
och Ernst Ahlgrens sista förtvivlade bikter som ha samma intensiva
personlighetsprägel som dessa Josephsons dikter. Han är icke som
de flesta andra samtida en yrkeslitteratör, som skriver därför att han
vill skriva, utan hans dikter — de bästa bland dem — ha
omedelbart fötts därför att han måste ha uttryck i ord för vad han kände
och led i sin söndersplittrade själ. Han är ingen samlare på intryck,
han är ingen omsorgsfull arbetare, hans form är alls icke
regelbundet korrekt, men han är mer än någon av sina samtida en konstnär,
som gjuter sitt inres känslor och sin fantasis syner i intensivt levande
ord, strålande av färgglans och burna av musikaliska rytmer. Något
direkt inflytande på senare diktning har han knappast utövat, men
att det finnes en inre släktskap mellan honom och Fröding är
uppenbart.
* *
*
Ola Hansson.
Ensam för sig står, trots alla förbindelselänkar med samtidens
diktning, trots kamratskapet med det unga Sverige, trots den skånska
prägel han har gemensam med Bååth och Ernst Ahlgren och
Lundegård, genom hela sitt väsens egenart och genom sin diktnings från
alla de andras avvikande utvecklingslinje Ola Hansson, i vars verk
nordiskt åttiotal och europeiskt nittiotal blandas.
Ungdom.
Ola Hansson är ännu mer skåning än de andra bland tidens skånska författare,
en bondeson av gammal skånsk bondesläkt. Han föddes den 12 november 1860
i Hönsinge i sydligaste Skåne. Hemgården, rustgården, har han många gånger
skildrat med alla dess detaljer. Det var en typisk gammal Skånegård med en
stark prägel av gedigen bondekultur. Men fädernesläkten visade, enligt hans
skildring, åtskilliga dekadensfenomen, främst brist på initiativ och handlingskraft,
och hos honom själv framträdde redan tidigt drag, en isolerande ensamhetskänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0286.html
