Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det också över de många dikter Bååth ägnar »Magdalenorna», de
fallna kvinnorna: Vid Norrström, Magdalena, Utanför Café National,
En magdalenastund, En jordafärd, Välgörenhetsbasar (för ett
Magdalenahem), Barnsöl. Vanligen använder han också här bjärta och
sentimentala kontrasteffekter — den rike, högt uppsatte
älskaren-förföraren mot den arma fallna. Själva motivet är gammalt i poesien —
i signaturdiktningen företrädes det sålunda av Fjalar-Östergrens
Avskedsfesten, där den övergivna med sitt barn ur mörkret ser på den
lysande festen för barnets fader, den rike magnaten. Men åttiotalets
indignationslitteratur gav ämnet ny aktualitet. Klarast framträder
åttiotalsandan dock i de dikter, som direkt taga sikte på arbetarfrågan
och arbetarrörelsen. Här är Bååth otvivelaktigt närmast påverkad av
den danska radikalismen. Hans Emil Larsson berättar, att då han
1877 blev Bååths kamrat som lärare vid Vilan, kände denne, som
dock mycket vistats i Köpenhamn, knappast alls den Brandes’ska
riktningen, men snart fattade han, stimulerad av Larsson, ett livligt
intresse för den. Följande år skrev han Köpenhamnsdikten Vid Café
du lac, där han mot varandra ställer de likördrickande grossörerna
på lyxrestaurangen och arbetarna, som strömma ut ur källaren med
brännvinsoset. Dikten slutar med ett hotande anslag, som synes
förebåda Snoilskys kommande sociala diktning:
Och kvällen var mörk och tyngande kvav.
Det kändes som åska i luften låg.
Der ruger en Sky over Kæmpebyen,
og Floden hvisler og Vinden piber,
selsomme Stemmer stige mod Skyen
og mumle deroppe som truende Klager.
Hörs framtidens röst däruti? Skall det växa en gång
att bli över sällare tider en segersång?
Eller — skall det av smärta och hat förvandlas uti
ett mullrande, stigande hot, ett rasande skri,
som ut sig ur gränderna skär och ropar till strid,
så borgarehus och palats de darra därvid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
