Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsiktligt och medvetet. Det är betecknande att hon ännu 1886 kan
skriva: »Det var romantikens åsikt, att ju rikare personligt liv, ju
starkare personliga konflikter dess bättre produktion. Men den
moderna skolan, Zola framför allt, har en motsatt åsikt och jag tror med
större rätt. Ju mindre personliga konflikter, säga de, ju mera kraft
sparad att lägga in i konstverket. Jag känner att detta är sant. Inför
det personliga livets strider och känslor bleknar konsten och blir av
underordnad vikt; det är endast när ens eget liv ej lägger beslag på
ens fantasi, som denna är fri att skapa; det är endast när man ej
slösar bort sina känslor på verkligheten, som man kan lägga in något
av lidelse och glöd i dikten.» Men det var endast så länge hennes
liv var fattigt på upplevelser hon kunde tillämpa denna rationella
besparingsteori; då de stora känslorna slogo upp hos henne syntes
deras sken också i hennes sista roman.
Som konstnär är hon en klarsynt och säker iakttagare, som givit
precisa bilder i synnerhet av sin tids högre borgerliga Stockholmsliv
— allmogeberättelsen i egentlig mening har hon däremot icke odlat
därför att hon till hela sin läggning och sitt liv var utpräglad
stadsmänniska. Främst intresseras hon av det psykologiska studiet.
»Människorna äro mina problem och jag har löst alla jag träffat», skrev
hon en gång i sin ungdom med naiv självbelåtenhet. Livet lärde
henne sedan, att det på detta område fanns mer svårlösta problem
än hon då anat. Sonja Kovalevskis motsägelsefyllda väsen var ett
sådant. Då hon 1886 är tillsammans med Ibsen i Stockholm får hon
lov att erkänna att han, trots hennes förmåga att fort uppfatta
karaktärer, för henne förblivit en sluten bok. Och allra sist fick hon se,
att hennes egen personlighet rymde djup, dem hon icke anat. Men
i hennes diktning framträder denna utveckling knappast. Den har
icke några perspektiv mot det dunkla, omedvetna, mystikfyllda i själen.
Det fanns ingen musik i hennes väsen, säger Ellen Key med en
träffande bild. Hon observerar säkert psykologiska enskildheter. Men
vanligen åtföljes klarheten i hennes verk även av en viss torka.
Därför är hennes sinne för humor också ganska outvecklat. Det
intellektuella hos henne framträder i hennes förkärlek för
problemdiskussioner. Men det visar sig också i hennes stil, som är blek och
föga åskådlig. Hon samlar enligt äkta realistisk metod detaljer, men
man märker intet av den fantasiglädje, som får dem att stiga fram som
levande, konkret verklighet. Hur genomträngd hon är av den realistiska
tron på studiets och observationernas betydelse ser man också av att hon
en gång, då hon fått veta att hon antagligen måste undergå en
operation, tröstar sig med att den skall ge henne tillfälle till rika iakttagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
