Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
tyska tidningar — novellerna i Giftas II skrev han på franska — sa
skänkte det honom varken guld eller internationell ära i större mått.
I Sverige fördömde de konservativa honom och de unga togo av-
stånd från honom. Lektor Personne jämförde i sin broschyr Strind-
bergslitteraturen och osedligheten bland skolungdomen (1887) Strind-
bergs förläggare med tjuvgömmare och bordellvärdinnor; Wirsén be-
klagade i sin recension av Giftas II att samhället icke tycktes kunna
hindra försäljningen av sådana osedliga skrifter som Giftas och Tjänste-
kvinnans son; ärkebiskop Sundberg dundrade vid Svenska akademi-
ens hundraårsfest 1886 mot den Strindberginspirerade litteraturen, där
det endast förekom fallna kvinnor, rucklare, tvivlare och förförare.
Snoilsky och Rydberg beklagade att Strindberg gav reaktionen vapen
i händerna. Branting, Gustaf af Geijerstam och Georg Nordensvan
ogillade hans kvinnohat. Med Björnson hade han brutit. Kielland,
som beundrat honom, polemiserade mot hans åsikter. Han kände
sig övergiven av alla. Och affärerna unnade icke honom ett ögon-
blicks rast; reselivet med en hel familj blev trots alla hans och hust-
runs ansträngningar dyrt. Hans världsåskådning undergick också vid
denna tid en ny omdaningsprocess. Han hade länge efter det han
lämnat all egentligt religiös tro bevarat övertygelsen om en gud som
yttersta orsak; i Sömngångarnätter hånade han naturvetenskapsman-
nen, »som tror på skon, men förnekar skomakarn». Nu övergår han
till en deciderad ateism; bland hans våren 1885 författade fabler fin-
nes också den: »Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd ge-
nom biens klyftighet och dör, i skötet av sin familj, i den sanna ate-
istiska tron.» Men han förlorar icke endast tron på Gud utan också
tron på naturen i Rousseaus mening och på socialismen. »Socialis-
men var endast romantik och kristendom», skriver han föraktfullt i
Författaren. Sommaren 1886 var han i Schweiz tillsammans med
Heidenstam, som då ännu icke framträtt som författare; de diskute-
rade livligt med varandra, och Heidenstams aristokratiska individualism
utövade påtagligen ett starkt inflytande på Strindberg, vars egen upp-
fattning just höll på att dragas åt detta samma håll.
En dåres Men framför allt var det i hans äktenskap krisen framträdde. Det
försvarstal. ... „ o , . , ,
hade 1 stort sett, trots manga övergående misstämningar, vant iycK-
ligt ända till den olycksdigra Giftas-resan. Den patologiska misstänk-
samhet, som därefter behärskar honom, riktar sig även mot hustrun.
Han misstänker henne för otrohet, för att vilja få honom inspärrad
på dårhus, han beskyller henne till och med för mordförsök, han tror
att alla kvinnor i pensionaten, där de bo, sammangaddat sig
med henne till en sammansvärjning mot honom. Men när han för-
I
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
