Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<1
«
u-
mast efter mönster av Talis Qualis och Bottiger, vilken senare var mycket av-
hållen och beundrad av hela signaturkretsen, han prövar Byrons ottave rime.
Också i innehållet i hans egna dikter märker man mottagligheten för tidsriktnin-
garna. Han ger uttryck åt världssmärta à la Heine och Byron, han diktar vilda
fribytärsånger i Byrons stil, han
Snoilsky vid studentmötet 1862.
Fotografi.
anslår B. E. Malmströms och Runebergs toner.
Starkast ljuder emellertid den politiska frihets-
dikten, tillsvidare mest inspirerad av det ryss-
hat, som brusat igenom så mycket av de när-
mast föregående decenniernas svenska dikt och
som hos Talis Qualis fått sina högsta uttryck.
Några vemodiga erotiska dikter finnas slutligen
också.
Denna diktsamling förskaffade honom in-
träde i Namnlösa sällskapet, där han fick en
förstående och beundrande vänkrets; hos sin
aristokratiska släkt kunde han däremot icke
påräkna större förståelse för sin diktning. Då
han sommaren 1862 deltog i studentmötet 1
Köpenhamn gjorde han ytterligare en bekant-
skap, som blev av betydelse för honom också
litterärt: det var den danske skalden Christian
Winther och hans hustru. Snoilsky hyste re-
dan tidigare en varm beundran för Winthers
diktning, på vilken förmodligen Dietrichson
riktat hans uppmärksamhet, och snart fattade
han för skalden en innerlig tillgivenhet. Men
än betydelsefullare blev bekantskapen med hans
hustru, Julie Winther, som betraktade sig som
den unge skaldens styvmor, mottog hans för-
troenden och bekännelser och utgjutelser och i gengäld gav honom uppmun-
trande råd och hängiven beundran.
Orchidéer. Strax efter inträdet i Namnlösa sällskapet hade Snoilsky till kalendern Isblom-
man lämnat några bidrag, och hösten 1862 var han färdig med sin andra dikt-
samling Orchidéer, även den utgiven under pseudonymen Sven Tröst. Den är
långt mognare och helgjtitnare än den famlande Smådikter; här avtecknar sig re-
dan tydligt en diktarprofil, låt vara att han tillsvidare blott sällan förmår fylla en
hel dikt med sitt eget väsen. I inledningssången skymtar ett tvivel på förmågan
att omedelbart uttrycka sina känslor, som senare ofta återkommer hos Snoilsky:
När själens värma blir ljummad köld,
då flykta känslor bak ordets sköld:
de ana en höst i hjärtat.
Men tillsvidare märker man icke mycket av att orden skulle stelnat; samlin-
gens svaghet ligger mer däri att den innehåller åtskilliga tomma, icke tillräcklig
innehållstyngda strofer.
Den dikt, där man starkast hör den unge poetens pulsslag, är dikten om Rouget
de 1’Isle — dikten om skaldekallet och skaldeinspirationen. Det är de känslor,
som i Snoilskys lyckligaste och starkaste stunder fyllt honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
