Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ställning till åttiotalets och nittiotalets idéer.
Under åttiotalet upptogos Rydbergs tankar naturligtvis mycket av radikalismen
och naturalismen, som trängde sig fram i den svenska litteraturen. Gentemot den
naturalistiska estetiken med dess krav på verklighetsfotografering står han
avvärjande och likaså mot dess filosofiska positivism. Men å andra sidan tilltalas han
av dess politiska och sociala frihetskrav; skaldens rätt att behandla politiska och
sociala ämnen och i dikt uttrycka sin uppfattning av dem hävdade han många
gånger. C. D. af Wirsén hade under sin Göteborgstid i slutet på sjuttiotalet stått
honom mycket nära — Rydberg kallade honom då »min hjärtevän» — men då
Wirsén sedan i början av åttiotalet uppträdde som konservatismens varme
försvarare, avlägsnade detta honom från Rydberg: »Vi sammanstötte, om jag så får
säga, på en korsväg», skriver Rydberg 1883 till Gustaf Ljunggren om honom,
»gladde oss åt mötet, vilade en stund tillsammans och gingo sedan var den kosa
vårt inre bjöd oss. Nu äro vi så avlägsnade, att jag knappt kan se honom, då
jag ville bringa honom mitt sista hjärtliga farväl och tack. Du glädes åt
riktningen han har tagit; jag åter måste tala med mig själv för att icke sörja.» Till
Robinson-Feilitzen skrev han samtidigt: »Trots varjehanda utsvävningar och varjehanda
koketteri med cruda naturligheter synas mig herrar realister vara de som föra den
verkliga, den praktiska idealismens, likasom ock den djupare uppfattade moralens
talan.» Röda rummet tog han i försvar mot dem, som ansett sig kunna avfärda
det med att Strindberg var en pessimist. Ännu på tal om Nya riket betonar han,
att han beklagar Strindbergs förlöpningar där »med dess djupare ledsnad, som
boken innehåller sidor, som jag värderar såsom ensamt stående prov på mod i
vår konsiderationsfulla, lögnaktiga och fega tid». Men första delen av Giftas
ogillade han bestämt på grund av dess, enligt hans uppfattning, omoraliska
tendens. Under åttiotalets senare hälft synes han allt bestämdare taga avstånd från
den naturalistiska riktningen. Hans personliga förhållande till Wirsén
förbättrades åter. I dikten Barndomspoesien (1888) berättar han om fantasiens färder till
sin barndoms underland:
Utanför dess port
möte sen vi gjort
med en poesi, som livets tyngd försport —
vingtrött poesi
gör nu dagsverk i
verklighetsexakt fotografi.
Den materialistiska och ateistiska världsåskådning, på vilken socialisterna byggde
sitt arbete för ett rättfärdigare samhällsrike, upprörde honom och närmade honom
alltmer till kristendomen i dess historiska form. Då några insändare i
Handelstidningen 1887 uppmanat honom att fullfölja den kamp han begynt i Bibelns lära
om Kristus, svarade han, att han aldrig ansett sig kallad att vara reformator,
därtill saknade han alltför mycket vältalighet och förmåga av praktiskt ingripande;
men därtill lade han ännu, att han ansåg inflytelser från Kristus-idealet särdeles
behövliga »i en tid, som står framför sociala problem, ägnade att väcka de
själviska intressena till en kamp, vilken, om den skall utkämpas ensamt av dem,
måste föra väl icke till samhällsupplösning, ty på en sådan tror jag icke, men till
de våldsammaste samhällsskakningar. Jag tror, att de problemen lösas bättre av
män, för vilka bergspredikningens ord äga giltighet, än av män, som hylla den
nu mycket allmänna brutala uppfattningen av utvecklingshypotesen och ställa
’striden för tillvaron på den plats, där de ideal böra stå, vilkas uppgift är att mildra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0054.html
