Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hantlangare länsman Spöqvist — redan namnen angiva det bjärt
understrukna i karaktärsteckningen — eller skugglöst ljusa som Johanna,
hennes fader och Sven. Liksom Benoni Strand har också denna
berättelse en klar socialreformatorisk tendens, som riktar sig mot rätten
till husaga och andra föråldrade lagstadganden, som tidens liberalism
särskilt ansträngde sig att få avskaffade, och mot de missbruk av
polismakten, som liberalismen också ivrigt ingrep emot. Det är
ungefär samma åskådningar, som Onkel Adam ivrigt driver i sina
samtida noveller och berättelser. Men Rydbergs berättelse har en
epilog, som ger oss en inblick i de olika sidorna av hans själsliv vid
denna tid. Han redogör där för de två djäknarnas öden efter den
tid, då berättelsens handling försiggår. Adolf Sparrfält är en idealist
av den revolutionära typen från 1848, som Rydberg kände både från
sin vänkrets och främst från sitt eget jag. Rydberg talar om hans
rika begåvning och harmoniska anlag, vilka emellertid bringa honom
i konflikt med världen, därför att hans strävan efter idealet så
skärper hans blick för missförhållandena. Han kastar sig med ridderlig
iver och öppet visir i striden: »Men få äro de, vilkas styrka består
provet, och de starkaste kunna dock i bästa fall blott nedgöra en
fiende bland de tusen, mot vilka de känna sig manade att uppträda;
dessa få individer överlämna sina namn åt historien och framstå för
kommande släkten såsom firade hjältar eller hånade martyrer. De
övriga duka under och draga sig ur striden med krossat hjärta, med
förlorad tro på mänsklighetens framtid och det godas seger. Till
dessa hörde Adolf Sparrfält.» Det är en bikt om Rydbergs egna
känslor under reaktionen efter frihetssvallet 1848. Men som motsats
till denne idealist, för vilken resignation och kompromiss icke existera,
ställes hans kamrat Göran, som företräder de sidor i Rydbergs väsen
denne nu under samvaron med Hedlund och kanske ock under
intryck av Rudenschöld känner utveckla sig. Göran avstår liksom
Rydberg från universitetsstudierna och tjänstemannabanan, övertygad om
att huvudsaken är att finna en självständig och oberoende ställning i
livet. Göran blev bonde liksom Rydberg blev publicist; »men»,
säger han, »jag känner ingenting, som hindrar en kunskapstörstande
bonde att bliva en god teolog, filosof eller naturforskare». Rydberg
visade, att också publicisten hade dessa möjligheter. Göran blir en
mönsterjordbrukare, som dessutom tar hand om hela sin kommun
och på ett idealiskt sätt ordnar skolväsendet och fattigförsörjningen.
Det är den dåtida liberalen, närmast skapad efter Hedlunds beläte
— ett första utkast till den store athenske kommunalmannen och
reformkämpen Krysanteus. Men i De vandrande djäknarne blir denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
