Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våren 1843 fick mottaga för översättningar ur Ovidius och för egna (troligen
latinska) dikter; det var ett exemplar av Vergilius, som Tegnér, stiftets biskop,
genom skolans inspektor skänkte Rydberg. Det är en tilldragelse, som — såsom
ofta framhållits — symboliskt återspeglar det faktum, att nyhumanismen från
seklets början, som i Tegnér hade sin mest lysande företrädare, genom Rydberg
levande fortsattes till århundradets slut. Vid Tegnérs begravning stod Rydberg
i de paraderande skolgossarnas
led, och han besökte även några
gånger Östrabo: en gång kom
han dit sönderriven, blodig och
gråtande efter ett pojkslagsmål,
men tårarna upphörde
småningom att rinna, då han lyssnade
till Tegnérs dotters, Disa
Rappes spel.
 |
Bastionen Adolphus.
Oljemålning av Olof Hermelin. Jönköpings högre allm.
läroverk. |
Detta skedde efter det
Rydberg hösten 1845 flyttat till
gymnasiet i Växjö, där han stannade
två år. Liksom i Jönköping —
och i tidens alla skolor —
koncentrerades undervisningen här
främst på de klassiska språken,
och i dem fick Rydberg en grundlig underbyggnad. Men ehuru han läste både
klassiska författare och matematik utöver skolkursen, visade han icke i gymnasiet
samma flit som i hemstaden. Själv skrev han senare om denna tid: »Tyvärr
tillbragte jag där två år, och de äro de enda åren av min livstid, som jag ser tillbaka på
med verkligt obehag. Den invigning jag där fick i ynglingaårens mysterier var
sådan, att jag ständigt längtade tillbaka till mitt glada och fantasiskimrande gosseliv
bland ofördärvade jämnårige i Jönköping.» En orsak till den håglöshet han tycktes
visa i skolan var de ekonomiska bekymren, som här blevo ännu långt mera tryckande
än de varit det tidigare. Väl skaffade han sig här liksom i Jönköping små
inkomster genom information och konditionering, men situationen blev ändå
slutligen ohållbar, och våren 1847 lämnade han staden — utan att kunna betala sin
maträkning för hösten — med planer på att utan dimissionsbetyg från gymnasiet
på någon genväg bli student i Uppsala och sedan gå in vid Göta artilleri för att
bli officer.
Därmed är Rydbergs barndom avslutad. Den hade i mycket varit svår och
bitter för den ensamme, känslige, hemlöse gossen, som icke hade någon förmåga
att robust handskas med den hårda verklighetens problem. Men den hade dock
även haft ljusa sidor, dem han aldrig glömde. Där fanns först och främst det
fjärran minnet av barndomshemmet. Det var fästningsvallarna och borggårdarna,
som han senare skildrat i sina skisser Från barndomen och Pojkarne — huru
kärt han höll detta visar sig kanske klarast i hans indignation över
pietetslösheten, då fästningsruinerna revos, en indignation som också kraftigt talar i
Vapensmedens vrede över magister Lars, som icke bär pietet för minnesmärken
från gångna dagar. Även annars träder staden Jönköping många gånger fram i
hans diktning. Vapensmeden skildrar — bakom en historisk mask av 1500-tal —
Rydbergs födelsestad, sådan han i sin barndom sett den. Och minnen från
barndomen och dess miljö kallas levande fram också i dikter såsom Träsnittet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0025.html
