Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxell och historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fryxells
resa.
upphört, och den tryckta litteraturen gav Fryxell tillräckligt stoff för
den personskildring, som för honom var den egentliga historien.
Arkivstudier voro därför överflödiga, och utarbetandet tog ej heller
mera än ett år. Likväl torde denna del av den stora berättelseserien
vara den förnämsta. Den har en glans och ett dramatiskt liv, som
under ett helt århundrade gjort den till den svenska ungdomens älsk-
lingsläsning.
Fryxell stod nu, såsom han själv skriver, på höjden av sitt rykte
såsom historieskrivare. Men — tillfogar han —■ »tydligt och djupt
kände jag dock, att i mitt arbete funnos tvenne betydliga brister,
nämligen att det icke var grundat på djupare forskningar och att det
sysselsatte sig mer med det personliga i historien än med själva
statens och folkets utveckling». Självanalysen är slående riktig. Den
förra bristen kunde väl avhjälpas, men knappt den senare. I konsten
att få fram just det personliga i historien var Fryxell en mästare,
men till att skildra statslivets utveckling ■—■ därtill räckte hans be-
gåvning och hans krafter icke. På forskningens område gjorde Fryxell
emellertid en högst betydande insats. De svenska historieskrivarna
före honom hade nöjt sig med de källor, som de inhemska arkiven
erbjödo, ehuru det var tydligt, att även utlandets arkiv hade mycket
att giva. Här var det Fryxell, som före Carlson och Malmström bröt
vägen, i det att han under åren 1834 och 1835 företog en forsknings-
färd till utlandet. Under denna besökte han en massa av tyska arkiv,
men även polska, österrikiska, belgiska, holländska och danska, och
en frukt av denna resa var hans i fyra band utgivna Handlingar rö-
rande Sverges historia (1836—1843). Vad han särskilt fäste sig vid,
var de depescher, som till vederbörande hov avsänts av de i Stock-
holm anställda ministrarna. Dessa depescher höra ju till den poli-
tiska historiens viktigaste källskrifter. Men även de böra behandlas
med kritik, och Fryxell begagnade dem knappt på samma sätt som
sedermera Carlson och Malmström. De rent diplomatiska förhand-
lingarna voro ju torra och invecklade, och för dem hade han således
ej plats i sina berättelser. Han sökte i stället ■—• skriver Forssell —
»och fann, vad som var långt mera tilldragande: anteckningar ur
dagens inre krönika, vilka ägde samma företräde framför de inhemska
officiella urkunderna, som i våra dagar den skicklige tidningskunska-
parens meddelanden besitta framför författningssamlingen och riksdags-
protokollen». Dessa depescher har Fryxell i så hög grad gjort sig
till godo, »att hans senare historiska verk till stora och viktiga delar
varit huvudsakligen byggt av de ämnen, som funnits att hämta i
Köpenhamn, Wien, Berlin och Paris». För den inre historien äro
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
