Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryxell och historieskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
objektiva, personliga bilder, och det lilla, som fanns, bestrålades ej
heller av någon barndomsminnenas glans, såsom händelsen var med
de gamla kämpasagorna». Fryxell anser därför denna del »otvivel-
aktigt svagare och torftigare än någon bland de övriga». Det är nog
ett för strängt omdöme, ty av det material, som fanns, har Fryxell
för sitt syfte gjort det bästa möjliga, och gestalterna •— Birger Jarl,
Engelbrekt m. fl. — ha dock fått ett vida mera personligt liv än hos
äldre författare. För det tredje bandet, Gustav Vasa och Erik (1828),
var han lyckligare ställd, ty han hade här Peder Swarts, Tegels med
fleres arbeten, som ju överflödade av anekdoter och personliga drag,
vilka Fryxell på ett förträffligt sätt förstod att sammanställa. Ung-
domslärarens erfarenhet, skriver Forssell, »och ett ganska ringa förråd
av historiskt vetande, hämtat uteslutande ur allmänt bekanta arbeten,
satte författaren i stånd att frambringa ett mästerverk. Hemligheten
av den egendomliga dragningskraft, dessa berättelser utövat och ännu
behålla, ligger icke i lärdomens riklighet och djup eller i uppfattnin-
gens nyhet och skärpa eller i känslans hänförelse och kraft; den beror
därpå, att författaren ägt slagrutan för att upptäcka det, som i varje
händelse, i varje personlighet, i varje tidsskick är omedelbart fattligt och
tilltalande för det ungdomliga sinnet, och ej mindre förstått att mot-
svara dettas anspråk på en enkel, klar och redig framställning.» Vid
sidan av honom förefaller Lagerbring »torr och högtidlig, Fant tråkig,
Bruzelius mager, Celsius svulstig och själve Dalin åtminstone något
urmodig». Någon historisk forskare var Fryxell ännu icke; han var
t. o. m. ganska litet bevandrad i den tryckta historiska litteraturen.
Hans källor voro mera allmänt bekanta äldre historiska arbeten: »dess-
utom började jag begagna Björnståhls historiska lånbibliotek, som inne-
höll en mängd av mig förut blott till namnet bekanta arbeten. I följd
av brist på både tid och penningar var jag likväl ännu en så klen
bokkännare, att jag icke anade tillvaron av Warmholtz’ Bibliotheca
histórica, utan började i min fåkunnighet en tillstymmelse till ett sådant
verk för Gustav Vasa och dess söner. De många härliga dragen i
nämnde konungs levnad fyllde mig emellertid med vördnad och kärlek.
Då jag skulle teckna hans bragder, växte arbetet av sig självt. Jag
hade ej hjärta att blott summariskt och färglöst berätta sådana prakt-
uppträden som hans vandring genom Dalarna, hans strider mot Gustav
Trolle, Ture Jönsson och Däcken» etc. Skildringen av Gustav Vasa
utgör därför »mitt första, nästan omedvetna försök att med de gamla
sagornas utförlighet, form och liv berätta senare tiders tilldragelser».
Försöket lyckades utmärkt. Men så småningom började serien, med
Fryxells fördjupade historiska kunskaper, att ändra karaktär. 1830
576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
