Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malm-
ströms
Hegelia-
nism.
någon dramatisk karaktär har stycket icke. Ej heller har det någon
tidskolorit, och den Julianus, som här talar, har ingen likhet med den
historiske, vilken alls ej tyckes hava varit någon tvivlare utan en he-
derlig och troende hedning. Anledningen till dikten var nog den
F. G. Afzelius.
Teckning av P. J. Willgott Lundgren.
diskussion, som vid denna
tid så livligt fördes om
Strauss’ ryktbara bok. Juli-
anus är en »fritänkare» efter
1840 talets snitt, sådan som
en dylik uppfattades av en
religiös, men ej ortodox
personlighet, en tvivlare,
som likväl innerst känner
sig dragen till kristendo-
men och som trår efter den
försoning, som blott tron
kan giva. Själva tanke-
gången i Julianus är därför
ungefär densamma, som vi
möta i Fredrika Bremers
Morgonväckter.
Emellertid fick Malmström
ett annat intresse, som snart
kom att tävla med poesien. I
studierna för graden ingick även
filosofi, och på sommaren 1840
började han att i ämnet taga
lektioner för vännen Afzelius,
vilken, såsom vi måhända min-
nas, var hegelian. Till en bör-
jan voro dessa studier väl ej
mera djupgående, än som voro erforderliga för ett tentamensbetyg, men sedan han
1842 blivit promoverad, tog han filosofien mera på allvar, och på nyårsdagen 1843
skrev han till Beskow: »Vart mina studier under det kommande året närmast skola
leda, kan jag själv ej fullt bestämma. Filosofien är nu min huvudsak. Jag vet, att
man anser detta studium i allmänhet farligt och enkannerligen för en skönkonst-
när menligt. Jag vill i detta avseende blott säga, att jag varken tror det ena el-
ler det andra och att — om faran vore även aldrig så stor — jag måste trotsa
den, emedan jag mdste filosofera. Ty jag har ej börjat mitt studium i följd av
en tillfällig nyck, utan av ett inre oemotståndligt behov och kan ej utan min egen
undergång avbryta det.» Den farhåga, som tydligen hans vänner uttalat och vil-
ken Malmström sade sig ej dela: att filosofien skulle draga honom från diktkon-
sten —■ den farhågan visade sig emellertid grundad. Ty i stort sett faller hans
diktarverksamhet under åren 1838—1842. De filosofiska studierna hade även en
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
