Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro därför mycket ansträngande för honom. I Uppsala hade man
naturligtvis anordnat en stor fest för honom. Men — berättar fru
Runeberg ■— »sedan han stått och på sexan avhört ej mindre än
fem tal å rad och icke var i stånd att det ringaste få komma i tal
med studenterna, trött och utbråkad av Stockholmsregementet på för-
hand, blev han så uttröttad och förtretad, att han vandrade sin väg
från hela kalaset». Festerna fortsattes i Finland. Från Ny Karleby
följde man honom till Jutas, och där blev det tal och champagne.
Då man hållit på en stund, och en talare ville föreslå en skål för
skaldens maka, tyckte Runeberg det vara nog: »Farväl, mina herrar!
Den, som vill min hustru väl, skall icke supa ihjäl hennes man.»
I olikhet mot de svenska romantikerna var Runeberg icke någon
vidare boksynt man. Med de klassiska auktorerna var han väl för-
trogen, men hans beläsenhet i den moderna litteraturen var jämfö-
relsevis begränsad, och ofta var det frun, som fick rikta hans upp-
märksamhet på de böcker, han sedan läste. De litterära impulserna
för hans diktning äro därför jämförelsevis få, och denna har också en
friskhet och en frihet från den lärdomstyngd, som stötte den stora
allmänheten tillbaka hos så betydande skalder som Atterbom och Stag-
nelius. De författare, på vilka han satte det största värdet, voro Shak-
spere, Cervantes och Walter Scott, och det gemensamma för alla tre
var deras realism och deras humor. Goethe, vilken såsom lyriker ju
stod honom så nära och för vars antikiserande dikter han även borde
hava hyst sympati, slog däremot icke vidare an på honom — med
undantag för Hermann und Dorothea, som utan tvivel påverkat Hanna.
Att Runeberg — skriver hans hustru —■ »aldrig studerade Goethe,
tror jag mig tryggt våga påstå, ja, att han icke läst på långt när alla
dennes verk. Bland dem skattade han högst Hermann und Dorothea,
tror jag mig utan att misstaga mig kunna säga. Med Iphigenie hörde
jag honom yttra sig vara icke tillfredsställd.» I Runebergs bibliotek i
Borgå finnas på tyska blott Wilhelm Meisters Lehrjahre samt några
andra arbeten i översättning, däremot icke Goethes lyrik. Förmod-
ligen stöttes Runeberg tillbaka av kylan och förnämiteten i Goethes
väsen samt av hans brist på realism och humor. Den iranska litte-
raturen slog alls icke an på honom, och det var endast få franska
skalder, som funno nåd för honom; högst lär han hava satt George
Sands bynovell La petite Fadette. Den franska retoriken tilltalade
honom icke, lika litet som Tegnérs.
I denna ringa beläsenhet ligger en skillnad mellan Runeberg och
de rikssvenska romantikerna. En annan var hans föga utvecklade in-
tresse för filosofisk spekulation. Man har visserligen ibland velat göra
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
