Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalden hade under hela sitt liv att glädja sig åt ett sällsport lyck-
ligt familjeliv. Familjelivet var för honom ett, friluftslivet ett annat,
och det satte Runeberg lika högt som det förra — som det förefal-
ler över sitt skaldskap. Särskilt på somrarna, då han bodde på Kroks-
näs, lät han i regeln vitterheten ligga för att i stället ströva kring i
skog, i mark och på sjö, och han var en väldig jägare och fiskare.
Utan detta friluftsliv hade han nog ej heller kunnat skriva sina dik-
ter, i vilka ett så genomgående drag är den nära samhörigheten med
naturen. Att grubbla och hänga näsan över boken låg icke för hans
lynne, och av sällskapslivet var han också road, d. v. s. icke av
några stora fester, utan av ett glatt samspråk med några goda vän-
ner, och då var han icke så noga om tiden. Arkivarien Kullberg
från Stockholm berättar, att han tillsammans med två docenter från
Helsingfors sommaren 1858 besökt Runeberg på Kroksnäs, och där
varade symposiet från klockan 7 på kvällen till klockan 7 på morgo-
nen. Det var icke något undantag, ty Runebergs hem var sällsport
gästfritt, och för fru Runeberg kunde detta ofta bli ganska besvärligt.
Men hon tog det med jämnmod: »Mången gång, isynnerhet på se-
nare tider, kunde väl ock hända, att Runeberg, när besökande in-
funno sig, kom in till mig och gjorde en litet mauvaise mine över
att hava blivit störd, men inom en liten stund var han redan livad,
och när tid blev om aftonen att skiljas, använde han all möjlig över-
talningsförmåga för att förmå sina gäster att dröja, ja, natten om och
stundom ännu följande dag, och kunde bli helt förtretad, om gästerna
voro envisa och icke läto övertala sig . . . Hans förmåga att vaka, lik-
som andra tider att sova, var anmärkningsvärd, och jag brukade på-
stå, att hans natur i avseende å sömn förhöll sig som kamelens till
vatten. Att i gott sällskap vaka ett par dygn å rad, räknade han
alls icke på, likaså att stiga upp före solen för jaktfärder . . . Icke
alltid var det endast i hemmet, som han så kunde hålla ut, ehuru helst
där. Stundom sedan ett sällskap hade varit tillsammans långt utöver
vanlig sällskapstid, kunde han ock hämta så många, som han därav
lyckades samla, för att ännu i hemmet fortsätta. I allmänhet tyckte
han dock mindre om att sålunda flytta bo och mente, att efter avbrot-
tet glädjen ej alltid ville komma rätt i gång.» Även i det fallet var
Runeberg således »en duktig karl», i vilken det fanns gott om »masur».
Av Runeberg såsom sällskapsmänniska har man svårt att av de be-
varade anteckningarna få någon levande föreställning. Av breven
— och även av dikterna — framgår dock, att han i det fallet var
mycket olik Tegnér. Så vitt man kan finna, var Runeberg alls icke
spirituell såsom den svenske skalden. Hans genialitet — skriver
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
