Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tag allt vad mörker finns i grav
Och allt vad kval i liv,
Och bilda dig ett namn därav
Och det ät honom giv.
Det skall dock väcka mindre sorg
Än det, han bar på Sveaborg.
Dikten inledes med en strof, som visar, att Sveaborg var ämnad
att ingå i en cykel dikter, vilka skulle tänkas berättade av den gamle
Fänrik Stål:
Vi sutto efter slutad dag
Vid aftonbrasans sken,
Den gamle fänrik Stål och jag.
Det var vår vana ren.
En stund flög bort vid glam och skämt.
Då råkte Sveaborg bli nämnt.
Förmodade Man kan då fråga: när uppstod tanken just på en dylik cykel? Det vanliga
uppslag till svaret har varit: i början av 1846, och anledningen skulle hava varit en då gjord
cykeln. anmodan till Runeberg från en bokhandlare, A. C. Öhman. Med anledning av
det uppseende, som Montgomerys nyss omtalade bok väckt, hade Öhman tänkt
utgiva ett illustrationsverk över de ledande och mest framstående personligheterna
i 1808 års krig — en plan, som dock icke blev satt i verket. Man frågade Rune-
berg — berättar Strömborg — »huruvida han ej ville skriva text till de samlade
porträtten och lämnade honom till en början ett skuggporträtt av major von
Fieandts äldste broder, Otto von Fieandt, jämte en mängd inom släkten fort-
levande detaljuppgifter om dennes verksamhet och person». Detta skulle »enligt
de i saken intresserades förmodan» hava givit Runeberg »första impulsen till hans
mest berömda diktverk». Såsom Lamm visat, är detta säkerligen en ogrundad
förmodan, som ju icke har den tillförlitlige Strömborg själv till hemulsman, utan
troligen några medlemmar av familjen Öhman. För det första är det ganska
litet sannolikt, att en författare av Runebergs läggning reflekterat på att skriva
text till illustrationer, och för det andra hava vi sett, att impulserna voro vida
äldre. För det tredje lämpar sig den realistiska och karikerande dikten om von
Fieandt mycket litet såsom inledning till ett porträttgalleri av krigets »ledande
och framstående personligheter», ty till dem hörde Fieandt icke. Men även om
man frånser detta, äro de tre första skrivna dikterna von Fieandt, Sven Dufva
och Sveaborg. Av dessa kan på sin höjd den första hava lämpat sig för det av-
sedda bokhandelsföretaget, men omöjligen de två senare, varken Sven Dufva eller
Sveaborg. Från denna förmodade yttre impuls gör man därför nog riktigast att
se bort.
En annan fråga är om Runebergs poetiska inspirationskällor, ty
sådana funnos, även om Fänrik Stål också till formen — en följd av
krigsbilder — var något alldeles nytt. En dylik, ehuru mycket all-
män, hade Runeberg i Walter Scotts realistiska folktyper. Men direkt
ha dessa ej givit honom något. För ramen — den åldrige veteranen,
som förtäljer sina minnen — har han nog fått uppslaget från Fran-
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
