Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förblindelse. Likaså har Runeberg iakttagit handlingens och ti-
dens enhet, vilken senare Aristoteles väl ej direkt påbjudit, men lik-
väl ansett lämplig. Handlingen är blott en enda, tiden en dag och
lokalen blott ön Salamis, ehuru den där växlar mellan stranden och
en högre liggande del av ön. Om rummets enhet hade Aristoteles ej
yttrat sig — denna fordran uppstod först under renässansen — och
de grekiska tragöderna iakttogo den ej heller strängt; i Eumenides
t. ex. flyttas scenen från Delphi till Aten. Runebergs drama har vi-
dare samma höga idealitet som grekernas, och han har därför strängt
uteslutit alla komiska element. Likhetspunkter finnas ock med vissa
grekiska dramer, i själva situationen mest med Sophokles’ Elektra. Däi
ha Aigisthos och Klytaimnestra satt sig i besittning av Agamemnor s
tron, men den rättmätige arvingen återkommer oförmodat och störtar
dem. Själva konflikten åter erinrar om den, som förekommer i Antigone.
Undersöker man emellertid saken närmare, finner man lätt, att av-
vikelserna från det grekiska dramat äro större än överensstämmelserna.
Det grekiska dramat, särskilt i dess äldsta form, bestod av två huvud-
delar, som aldrig rätt förenades. Huvudpartiet tillkom kören, och
själva handlingen berättades äldst av en budbärare, vilken även i de
senare dramerna hade en betydande roll. Någon kör förekommer icke
i Kungarne på Salamis. Visserligen uppträder »folket» i några få
scener, men icke med några körsånger, och detta »folk» har icke
samma uppgift, som enligt Runebergs uppfattning tillkom den gre-
kiska kören: att uttrycka det högre sedliga medvetandet. En bud-
bärare förekommer väl också i dramat, men handlingen berättas ej
av denne, utan utföres på scenen. Lika viktig är en annan olikhet.
Ett grekiskt drama innehåller blott själva katastrofen. Kungarne på
Salamis har en betydligt rikare handling och är omkring dubbelt så
lång som en grekisk tragedi. Men väl står Runeberg här på samma
ståndpunkt som de grekiska tragöderna däri, att hans hjältar ej ändra
patos, ej utvecklas såsom Shaksperes. Både Leontes och Leiokritos
äro desamma vid dramats början och vid dess slut.
Man har även sökt spåra inslag från Shakspere i Kungarne på Sa-
lamis, och särskilt har man tyckt sig finna en viss likhet mellan Hamlet
och Leontes.1 För min del har jag icke kunnat upptäcka denna. Ty
1 Aven i detaljer har man velat finna inslag från Hamlet, och man har bl. a. anfört
dödgrävarscenen i Shaksperes drama. I Kungarne på Salamis gräver Eubulos en grav
för att i denna gömma Ajas’ rustning. Men det att en person gräver en grav, är väl
någonting så enkelt, att två författare oberoende av varandra kunnat komma på denna
idé. Och situationen är ju fullkomligt olika. Syftet hos Shakspere är kontrasten mel-
lan dödgrävarens plumpa skämt och Hamlets grubbel över livets gåtor. Någon dylik
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
