Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarns kväll såg klar och ljus på norden,
Lugn sig bredde kring land och hav.
Bortom skogen dolde sin strålflod solen
Och, likt dagen, slocknade Fjalar kung.
Denna avslutning hör onekligen till världslitteraturens mäktigaste
skapelser, och i tragisk storhet har nog ingen nordisk skald nått
högre. Slutackordet i den sista strofen är något rent beundransvärt,
och Albert Nilsson har fullkomligt rätt, då han skriver: »Alla kritiska
anmärkningar förstummas inför det mäktiga intryck slutscenen gör.
Fjalars gestalt har här en tragisk storhet som Michel Angelos väldiga
skapelser.» Det är först vid ett noggrannare genomläsande av dikten,
som man i denna upptäcker några blottor.
Det har ofta inom litteraturhistorien framhållits, att Runeberg skri-
vit sin dikt i ett slags tävlan med Tegnér, och denna hypotes har
mycket för sig. Runeberg hade redan i sina första kritiska uppsatser
visat sig såsom en ivrig fiende till den svenska göticismen, icke minst
till Tegnér, som även i Finland betraktades såsom Nordens störste
skald. Det, som stötte Runeberg, var det braskande, bombastiska
hos de gotiska hjältarna, även hos Frithiof. Likaså fann han be-
handlingssättet allt för modernt. Ä den andra sidan var han tillräck-
ligt skald för att sentera den poesi, som fanns hos de fornnordiska
sagorna. Det ligger därför ingenting orimligt i antagandet, att han
velat skriva en götisk dikt, som med diktionens enkelhet förenade det
storslagna i det götiska hjälteidealet och som gav den tids- och lo-
kalton, för vilken Tegnér ryggat tillbaka. Att verkligen Frithiofs
saga här spelat in, har särskilt Albert Nilsson visat, ty ganska många
detaljer gå tillbaka till denna förebild. Det finnes otvivelaktigt berö-
ringspunkter mellan den fredsälskande Ring och den fredsälskande
Fjalar, även däri att den sistnämnde ristar geirsodd — ett dödssätt,
som väl förekommer i Frithiofs saga, men ej i den fornnordiska lit-
teraturen. Paret Fjalar och hans gamle vapenbroder Sjolf motsvarar
kung Bele och Thorsten Vikingsson. Likaså företer Hjalmar en viss
likhet både med Frithiof och med Geijers Viking, och själva grund-
motivet i de bägge dikterna är i själva verket detsamma: Frithiofs
trots och Fjalars trots, deras »hybris», som i bägge fallen försonas
därigenom, att hjältarna ödmjukt böja sig inför gudarna. Att Rune-
berg icke skrivit sin dikt på hexameter utan i romanser, kan också
bero på intryck från Tegnérs dikt. Ty det homeriska versmåttet
skulle vida bättre hava passat för Kung Fjalar än för Elgskyttarne.
Den förra dikten är ju i själva verket en antik tragedi i episk form.
Sådana likheter finnas således, som tyda på, att Runeberg verkligen
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
