Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julqvällen. Denna religiösa diktning, som sedan fortsattes i hans psalmer, är
således icke den minst viktiga för uppfattningen av Runebergs per-
sonlighet. Den ger oss hela hans sunda, manliga livsuppfattning.
Men denna belyses ock av andra diktverk. Kort efter ankomsten till
Borgå började Runeberg en stor fosterländsk dikt, Julqvällen, skriven
på hexameter liksom Elgskyttarne och Hanna. Stora delar inflöto i
Borgå Tidning 1838 och 1839, och i december 1841 kom hela dikten
ut. Den erinrar både om Elgskyttarne och om Molnets broder, om
Elgskyttarne däri, att dess hjälte är en man av folket, den gamle
soldaten Pistol, om Molnets broder i den fosterländska klang, som
redan varslar Fänrik Ståls sägner, och man påminnes ock om Den
döende krigaren genom den ridderliga sympati för en tapper och
ädelmodig fiende, som Julqvällen andas — jag avser här Pistols
skildring av några scener ur det finsk-ryska kriget. Själva stämningen
har en viss kontrastverkan till Hanna. Där hade tiden varit mid-
sommaraftonen; här är det julkvällen, och skalden har därigenom fått
tillfälle att skildra sitt lands natur under de bägge mest motsatta
årstiderna. Huvudintresset knyter sig till två typer, till den gamle
majoren och till den simple soldaten. Förhållandet dem emellan fram-
ställes så, som det en tid framåt blev vanligt inom den svenska littera-
turen — som jag tror efter Runebergs uppslag, ty Fredrika Bremers
Syskonlif, där vi möta general Hercules och soldaten Stolt, är senare
(1848), likaså Brauns noveller. Den högre officeren och den menige
känna sig, ehuru i olika grader, såsom kamrater, och det gamla
svenska indelningsverket var också ägnat att skapa ett patriarkaliskt
förhållande mellan befäl och manskap. I Julqvällen har denna sam-
hörighet dock fått en högre valör, är icke blott patriarkalisk, utan
vilar därpå, att båda kämpat med i samma krig och känna sig såsom
söner av samma fosterland. Detta är enligt min mening kärnan i
dikten. Det är sant, att den också skildrar hemlivet på ett — tyd-
ligen adligt — gods, men det bärande är dock knappast detta, utan
det är skildringen av de bägge gamla krigsbussarna. Innehållet i Jul-
qvällen är, som nästan alltid hos Runeberg, mycket enkelt. Den
gamle Pistol har av majoren blivit inbjuden att fira julaftonen på herr-
gården. Från sitt ensliga torp vandrar han i julmörkret med sitt trä-
ben vägen framåt och kommer till sist fram. Hos majoren råder
emellertid sorg. Mågen i huset, en kapten, har tillsammans med
Pistols son dragit ut i »turkiska kriget», och man befarar just att få
en underrättelse om att han stupat. Kaptenens hustru, husets äldsta
dotter, är förtvivlad, där hon sitter vid sitt nyfödda barns vagga.
Men i hemmet finnes en »solstråle», den yngsta systern, fröken Au-
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
