Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svartsjli-
kans nät-
ter.
han läst på skolbänken, och bland de tryckta dikterna möta vi även sådana, som in-
spirerats av Horatius, Tibullus och Ovidius. I skolan hade han däremot ej läst
profangrekiska, utan därmed började han först vid universitetet, då naturligtvis
med Homeros, och denna läsning tycks hava gjort ett djupt intryck på honom.
Redan från 1823 finnes en påbörjad större hexameterdikt på nära 300 verser,
Vargiaden eller Vargen, och att det är Homeros och icke Vergilius, som varit
förebilden, är alldeles tydligt, särskilt av de »homeriska» epitet, som här före-
komma, t. ex. »höjde med senig arm det långskuggkastande spjutet». Innehållet
är tämligen enkelt, skildringen av en vargjakt, huru några unga gossar lägga sig
på lur och skjuta den varg, som rivit ihjäl gårdens boskap. Några år efteråt,
troligen 1826, påbörjade han en annan dylik dikt, Elgjakten, embryot till Elg-
skyttarne. På sommaren 1827 lade han upp ännu en tredje stor hexameterdikt,
Midsommarafton eller Midsommarfesten, som likaledes förblev ett fragment, men
i viss mån innehåller fröet till Hanna. Denna dikt är så till vida märklig, att
den röjer en annan inspirationskälla än Homeros. Denna är icke antiken direkt,
utan antiken i den omskrivning, som den fått genom Voss. Det klassiska vers-
måttet finnes visserligen kvar hos Voss, även åtskilligt annat av den heroiska
apparaten, men hjältedikten har blivit en borgerlig, att icke säga småborgerlig
genretavla. Det lider heller icke något tvivel, att den på 1700-talet så populära
engelska familjeromanen, Sternes och Goldsmiths, ligger bakom denna metamorfos.
Runeberg förklarade visserligen 1876, att han aldrig läst Voss’ Luise och att han
således icke kunnat taga några intryck därav. Men han hade läst Goethes Her-
mann und Dorothea och Voss’ Der siebzigste Geburtstag åtminstone i Franzens
översättning. Innehåll och ton i Runebergs dikt visa i varje fall en slående över-
ensstämmelse med Voss’ idyll. I denna skildras, huru en gammal skolmästare
firar sin sjuttionde födelsedag, i Runebergs, huru den vördade pastor Agander
firar sin sextionde, i den förra, huru skolmästaren får besök av sin son, nyutnämnd
pastor, och dennes unga maka, i den senare, huru sextioåringen också väntar ett
besök, av sin son, en ung magister, och av pastor Palmenius’ dotter Maria —
fortsättningen, som ej utfördes, skulle tydligen hava skildrat, huru de blevo ett
par. Beroendet av Voss kan således svårligen förnekas.
Under de första åren, före 1828, utsattes Runeberg således, trots
sin obetydliga beläsenhet, för en mängd ganska olikartade impul-
ser. Formellt står denna ungdomsdiktning ganska högt, ty Runeberg
visar redan i den en för nybörjaren ovanligt utvecklad formtalang,
men han kan icke sägas hava anslagit någon originell ton, utan är
starkt beroende av sina förebilder, under åren 1826—1828 särskilt av
Franzén och Stagnelius. Avslutningen på denna mera osjälvständiga
ungdomsperiod har man i Svartsjukans nätter, som trycktes i Dikter
(1830). Innehållet i de fem »nätterna» är tämligen magert. I de
båda första klagar älskaren över sin krossade kärlekslycka. Han hade
mottagit Minnas trohetslöften och i förlitan till dem dragit ut i värl-
den, men vid återkomsten hade han funnit henne såsom en annans
maka. I den tredje natten uppenbarar sig Minna, men — såsom van-
sinnig. I den fjärde har hon efter mötet med älskaren återfått för-
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
