Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R U N E B E R
«
IKA gåtfullt och komplicerat som Almquists liv är, lika Inledning,
enkelt och öppet är Runebergs. Om den förre var en
andlig sjukling, var den senare den andliga hälsan själv,
,1 och den harmoni i liv och diktning, som så mången sökt,
¡S men så få nått, den finnes hos Runeberg i kanske högre
mått än hos någon annan av vår litteraturs stormän. Icke så att
Runeberg var någon kall, självisk olympier. Tvärtom var han en
varmblodig natur med starka känslor. Dessa höllos likväl i styr av
ett ännu starkare pliktmedvetande, och ledd av detta gick han städse
sin väg rakt framåt. Det kan därför knappt tänkas några bjärtare
motsatser än han och Almquist. Den senare valde nästan helst de
slingriga vägarna, som just därför tilltalade hans bisarra fantasi, han
var en patologisk lögnare, under det att Runeberg är ärlig, öppen och
sanningsenlig som få. Trots icke så dåliga inkomster laborerade Alm-
quist ständigt med en usel ekonomi. Den unge Runeberg däremot
underkastade sig en nästan spartansk diet, och tack vare denna kunde
han icke blott hålla sig skuldfri utan även hjälpa sina närmaste. Båda
voro demokrater, men Almquists demokratism utvecklade sig till ren
anarkism, under det att Runeberg även här iakttog en sund måtta.
Likaledes voro båda religiösa naturer, men Runebergs religiositet var
manlig och enkel, under det att Almquist redan från början förföll
till en osund mystik. Och likväl var Almquist den samtida svenske
författare, till vilken Runeberg kände sig mest dragen. Detta före-
faller onekligen egendomligt, särskilt som Runeberg var sin tids störste
verskonstnär, Almquist däremot en klen versifikatör. Det fanns dock
en punkt, där bägge träffade samman eller åtminstone kunde synas
träffa samman: i det allmänna litterära programmet. Almquist hade
varit både romantiker och realist. Till någon verklig förening mellan
dessa båda strömningar inom tiden hade han väl ej nått. Detta var
Runeberg förbehållet, och det var nog denna tendens hos Almquist,
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
