Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulerad, nytryckt 1839), Amalia Hillner (1840), Folkskrifter (1839—40),
Europeiska missnöjets grunder (1838, men då makulerad), Om sven-
ska uppfostringsväsendet (1840), Menniskoslägtets saga (1839) och
en mängd mindre artiklar.
Urnan. Dessa skrifter hava en ganska olika karaktär och röja de olika
strömningar, som bröto sig i Almquists väsen: det romantiska bi-
sarreriet, den realism, för vilken han nu, fullt medvetet, ville bliva
en banbrytare, och den sociala radikalism, till vilken han alltid
känt sig dragen, men som under dessa år fick en betydligt rödare
färgton än förut. Vi vända oss först till de berättelser, i vilka sär-
skilt det romantiska inslaget är det dominerande. Urnan (1838 i
Törnrosens bok) är en medeltidsberättelse, som är hållen i den Spies-
ska lånbiblioteksromanens stil, men behandlar i förblommerad form
en fråga, som tydligen livligt sysselsatt Almquist det år, då han av-
lade prästeden. Novellen skall nämligen visa upp det oriktiga i att
hålla en ed, och Almquists egen uppfattning framgår klarast av ett
meningsutbyte mellan riddar Mauritz och dennes biktfader. En ed
— säger den senare — »skall endast hållas med villkor, att den icke
kräver, vad orätt och ogudaktigt befinnes». Nej — svarar riddaren
— »en ed måste hållas ovillkorligen; annars är det alldeles ingen ed,
utan endast ett ord såsom andra.» Då patern citerar Kristi ord: I
skolen icke svärja, får han till svar: »Så, pater, är du nu där? Du är
då på samma stig som de kätterska nylärarne! Akta dig! Nå gott.
Det må väl vara sant, att kyrkan — allmännelig, katolsk och helig,
som hon är — i detta som i annat infört mycket, det Kristus aldrig
lärt, och även infört, vad han rent förbjudit, det må vara sant, att
eden är ett påhitt av edert eget skrå — så avlys den då, om du
har makt och kraft därtill, säg, att ed skall aldrig göras.» Denna
protest mot löfteseder är emellertid inlagd i en berättelse, som är så
bisarr och så orimlig, att den knappt torde hava begripits av läse-
kretsen.
Palatset. En liknande tendens har också Palatset (i Törnrosens bok 1838),
som däremot stilistiskt är en bland Almquists bäst skrivna noveller,
visserligen ytterst bisarr, men erinrande icke — såsom Urnan — om
Sturm und Drang, utan om Hoffmann och Poe, och spännande som
en sensationsroman — vilket den också kan sägas vara. Almquists
gamla smak för det exotiska kommer här fram nästan starkare än
förut. Händelsen tilldrar sig visserligen i en engelsk sjöstad, men där
i ett palats, som tillhör en japan, och dettas prakt skildras med en
fullkomligt vild fantasi. Almquist försöker sig t. o. m. på att tala
japanska. Berättelsen är emellertid icke blott en efterromantisk sen-
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
