Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han på hösten 1815 kom till Stockholm, ty där blev han ganska snart ledare
för en krets unge män, vilka sågo upp till honom såsom till en profet och vilka
tillsammans bildade ett nyromantiskt kotteri, som i sammanhållning väl kan jäm-
föras med fosforisternas i Uppsala, men vars idékrets icke så litet skilde sig från
dettas. Av det föregående är det tydligt, att den krets, med vilken Almquist
själv ville knyta någon förbindelse, var huvudstadens swedenborgare. Såsom vi
minnas (IV, s. 134) hade dessa redan 1786 sammanslutit sig till ett sällskap, året
därpå kallat Exegetiska och philantropiska sällskapet, vilket genast råkade i den
häftiga strid med Kellgrens Pro sensu communi, som förut skildrats. Striden
hade slutat med ett nederlag, efter vilket det swedenborgska sällskapet i tysthet
avsomnat. 1796 uppstod det emellertid på nytt under namn av Pro fide et cari-
tate, som likväl ej hade ett bättre öde. Men i samband med den religiösa rö-
relse, som framkallats av den nya romantiska filosofien, väcktes även Pro fide et
caritate 1814 till nytt liv, och i januari 1817 blev Almquist invald. Såsom förut
framhållits, fanns det emellertid en viss motsättning mellan swedenborgianismen
i Stockholm och den i Skara, till vilken Almquist anslutit sig och som han vi-
dare utvecklat. Redan vid det andra sammanträde, som han bevistade, föreslog
han en omorganisation av sällskapet till ett »för fördomsfri religiös upplysning».
Förslaget mötte motstånd hos de äldre, ehuru det till sist, 1821, blev antaget.
Men ehuru Almquist i viss mån tyckes hava blivit den ledande och höll flera
bibelutläggningar enligt Swedenborgs korrespondensmetod, fann han tydligen
snart, att Pro fide et caritate ej var en lämplig jordmån för de idéer, han ville
utså, och redan 1822 slutade han upp med att bevista sällskapets sammankomster;
1828 utgick han definitivt ur det. Nästan samtidigt med sitt inträde i Pro fide
et caritate hade han nämligen funnit en annan krets, som var vida mera upp-
fostringsbar.
Manhems- Såsom i ett föregående kapitel påpekats, ägde Stockholm ännu intet gymnasium,
förbundet, ty ett dylikt inrättades först 1821. För att ersätta denna brist öppnade regements-
pastor Lars Afzelius 1811 en privat läroanstalt, som tyckes hava blivit tämligen
anlitad; i januari 1816 räknade den sextio lärjungar, fördelade på fyra klasser.
1815 blev Lars Afzelius emellertid utnämnd till kyrkoherde i Alingsås och över-
lämnade med anledning därav, troligen året därpå, skolan till sin bror, den förut
omtalade författaren Arvid August Afzelius. I november 1815 voro emellertid
bägge bröderna frånvarande, och då stiftade tre av lärarna, de bägge förut om-
talade nyromantikerna Dahlgren och Börjesson1 samt Anders Jacob Cnattingius
det’en tid så omtalade Manhemsförbundet, som nyligen gjorts till föremål för en
mycket grundlig avhandling av Greta Hedin.2 Ur en synpunkt sett var förbundet
ett sällskap skolgossar av liknande karaktär som de litterära sällskap, vilka sedan
under 1800-talet uppstodo vid de flesta läroverk. Ledamöterna i detta sällskap
skulle indelas i nio grader. Men över eller vid sidan av detta gymnasistförbund
stod ett annat därmed samhörande — de äldres förbund till skillnad från de yngres
— och dessa äldre skulle hava till uppgift att undervisa och leda de yngre. Man-
hemsförbundet i dess helhet var således i viss mån en skola vid sidan av den
vanliga, en skola med lärare och lärjungar, och dess syfte kunde sägas vara att
giva undervisning i de ämnen, som föllo utanför både de offentliga och de en-
skilda skolornas läroområde, men som likväl nu •— för den nya tidens nationalis-
1 Under höstterminen 1815 vistades Börjesson i Stockholm såsom informator i en
familj. Huruvida han därjämte var lärare i Afzelius’ skola, är ovisst.
2 Sedan denna skrevs, ha nya delar av Manhemsförbundets arkiv återfunnits.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
