Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är kärlek?, finner man, att han gjort denna boskillnad mellan religion och
dogmatik.
Åtskilligt tyder på, att vintern 1812—1813 även i andra avseenden för honom
var ett krisår. Vid denna tid synes nämligen hans kärlek hava vaknat till den
unga lantflicka, som sedan blev hans hustru — en erotik, som redan från början
hade en swedenborgiansk färgton. Samtidigt tyckes han även hava gjort bekant-
skap med en över lånbibliotekens nivå stående litteratur. Några bestämda upp-
gifter härom finnas dock ej i det för denna tid så bristfälliga materialet, och det
är huvudsakligen från hans första skrifter, som vi kunna sluta oss tillbaka till
hans läsning under studenttiden. Med Rousseau hade han förmodligen mycket
tidigt gjort bekantskap, enär Rousseau ju var moderns älsklingsförfattare. Savoyard-
prästens känsloreligion låg herrnhutismens och Schleiermachers mycket nära, och
Almquists svärmeri för det sunda bondelivet och hans ovilja mot de sedefördär-
vade städerna återgå åtminstone i någon mån nog till Rousseau. En annan fransk
författare, som också tillhörde hans ungdomsläsning, var Chateaubriand, av vars
exotism han särskilt bör hava tilltalats. Några scener i Parjumouf hava helt
säkert, såsom Mortensen påpekat, inspirerats av Atala, och i Murnis är inslaget
från Les martyrs ganska påtagligt. Av de tyska nyromantikerna, som för fosfo-
risterna betydde så mycket, synes han egentligen hava tagit intryck av Novalis,
vilken ju, liksom han själv, utgått från ett herrnhutiskt hem, men däremot påfal-
lande litet av Schleglarna och Tieck, vida mera av den bisarre Zacharias Werner
och Fouqué, vars Zauberring gick något i samma stil som Spiess’ romaner. Med
Schiller gjorde han just under krisåret bekantskap, men det är betecknande för
Almquist, att de arbeten, som lämnat några spår efter sig i hans diktning, äro
från Schillers Sturm und Drang-tid, under det att han däremot blev alldeles obe-
rörd av hans och Goethes nyhumanism. Och här komma vi till en väsentlig
skillnad mellan Almquist och fosforisterna. Dessa började såsom antikentusiaster,
och mot pseudoklassiciteten satte de upp såväl »romantiken» som den grekiska
antiken. Almquist skrev visserligen senare det halvt antikiserande dramat Svan-
grottan på Ipsara, men någon särskild antikbeundran märker man för övrigt ej hos
honom, och några djupare grekiska språkstudier tyckes han ej heller hava drivit.
Däremot har han tagit ganska starka intryck av Wieland, som ej stod vidare väl
till boks hos nyromantikerna.
Just under hans studentår framträdde fosforisterna, och utan tvivel kände sig
Almquist tilltalad av de nya uppslagen. Måhända kan man skriva på nyroman-
tikens konto, att Almquist nu kom att läsa Tasso, från vilken inslag finnas i
Karmola, Murnis och även i Manhemsförslaget. Men i det hela var hans ro-
mantik dock av en annan art än fosforisternas, och de punkter på deras program,
som mest synas hava tilltalat honom, voro det nationella och det folkloristiska. I
anslutning härtill blev också — egendomligt nog ■— Ling den svenske författare,
för vars arbeten han hyste den största sympatien, ehuru han icke kunde förneka
deras artistiska brister.
I april 1814 lämnade Almquist Uppsala, antagligen på grund av faderns eko-
nomiska svårigheter, och antog en informatorsplats hos den finländske godsägaren
Hisinger, vilken på somrarna vistades på Fagervik i Finland, på vintrarne i Stock-
holm. Denna plats innehade han ända till 1818. Vinteruppehållen i Stockholm
gjorde det möjligt för honom att, efter promotionen 1815, i november samma år
gå in i ecklesiastikexpeditionen, varjämte han även fick några andra mindre be-
tydande befattningar. I slutet av 1817 befordrades han till kopist, och det var
Litteratur-
studier
under stu-
denttiden.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
