Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och hennes efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädde i äktenskap, men det låg för mig klart, att min
författarekallelse skulle alldeles vårdslösas, ty jag vet och känner, att dessa
två bestämmelser icke kunna förenas, utan att man misslyckas i båda,
och genom att ägna mig helt och hållet åt den senare tror jag mig
kunna bliva så nyttig, som min kraft tillåter... Jag är nu trettio
år och strävar med ordning och allvar fram mot ett bestämt mål. Min
yttre ställning är lycklig, inom mig är på en gång liv och lugn.
Om Gud behagar, skall det lyckas mig att bliva en aktad och nyttig
författare.»
Det synes mig ingen anledning vara att betvivla vare sig riktigheten eller
uppriktigheten av denna bekännelse. Erotiken hade knappt något rum i Fredrika Bremers
psyke, och i varje fall voro andra känslor starkare. Hon ville bliva författarinna.
Men det var tydligen icke själva författarskapet såsom sådant, som lockade henne,
berömmet, framgången, utan hon kände, att hon hade något att säga dem, som
kommo att läsa hennes böcker, och från denna uppgift ville hon ej avstå.
Samtidigt kände hon också, att hon i det syftet var skyldig att utbilda sin egen
personlighet, och i hennes författarskap uppstod därför en paus på några år, vilka
hon ägnade åt denna uppgift. Den närmast föregående tiden hade ju varit rik
på s. k. uppfostringsromaner. Bland dem var Wilhelm Meister den mest bekanta.
Goethe skildrar här, huru romanens hjälte allt mera befriar sig från sin ungdoms
fantasteri för att till sist bliva en harmonisk personlighet. En dylik
uppfostringsroman är även Fredrika Bremers biografi, ehuru med en väsentlig skillnad.
Wilhelm Meister tänker blott på sig själv, på sin egen personlighet. För Fredrika
Bremer gällde det däremot att utdana en personlighet, som var i stånd att gagna
andra. Hon stod just vid brytningen mellan tvenne tidsåldrar, romantiken och
den nya liberalismen med dess utilistiska och realistiska syn på livet, och det
gällde för henne att söka förena det bästa hos bägge. Från det fantastiska i
romantiken lyckades hon väl aldrig fullt befria sig, men hon behöll det väsentliga
i denna rörelse: dess höga idealism. Samtidigt blev hennes blick för verkligheten
skarpare, hennes människoskildring rikare och djupare, och hon slutade såsom en
av den nya tidens mest betydande idékämpar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
